Husen på Smedjegatan 5 i Östra Nordstan har nu tömts på sina hyresgäster och fastighetsägaren, företaget Grandab, har länge varit tydlig med sina intentioner: Husen från 1700- och 1800-talet ska rivas. Men som GP rapporterade nyligen har handläggaren som lämnar beslutsunderlag till byggnadsnämnden föreslagit att något rivningslov inte ska ges (GP 21/6). Byggnadsnämnden ska behandla frågan efter sommaren.
Det finns ett fåtal fastighetsägare i Göteborg som sitter på oerhört kulturhistoriskt värdefulla fastigheter som de allra helst skulle vilja riva. Det fanns en tid när kommunen lät hus förfalla tills de var rivningsmogna.
Halvkommunala Göta Leijon köpte ut och exproprierade i vissa fall privatägda fastigheter under 1970-talet. Som man sedan lät stå, eller använde som boenden för hemlösa för att därigenom, med hjälp av bristande underhåll, cyniskt kunna hävda att de inte gick att renovera.
Så revs stora delar av Göteborg. Skulden för detta vilar givetvis inte på dagens politiker. Däremot har de folkvalda i Byggnadsnämnden ett ansvar att inte tillåta att de fåtal äldre hus som finns kvar, och som är i farozonen, rivs och försvinner för all framtid. Ty det är inte bara ett brott mot vår samtid att dessa rester försvinner utan även mot alla framtida göteborgare som berövas ännu en del av sin historia.
Byggnadsnämndens politiker måste neka rivningslov på Smedjegatan. Något annat är inte rimligt. Äganderätten bör givetvis värnas så långt som möjligt– men här finns värden som inte kan mätas i pengar.
Vår historia – och spåren efter den – äger vi göteborgare gemensamt. Detta arv både kan och tjänar i många fall på att förvaltas privat. Se bara på hur Tredje Långgatan levt upp efter Avenfyfamiljens både pietetsfulla och kreativa renovering av fastigheterna där.
Men de trista undantagen finns också, vilket vi blivit varse på Smedjegatan. Om Grandab inte ser någon poäng med att renovera lär det finnas gott om andra investerare på fastighetsmarknaden som inser det dubbla värdet som fastigheterna bär på; både kulturhistoriskt och monetärt. Fram tills att en sådan, mer framsynt och företagsam aktör, uppenbarar sig måste kommunen värna fastigheternas fortlevnad och Göteborgs historiska arv.
