Scenerna från den brittiska småorten Tamworth under söndagen är mardrömslika. En stor uppretad mobb, främst bestående av arga män, angrep ett Holiday Inn Express-hotell i staden där flyktingar var inhysta. Poliserna gjorde sitt bästa för att hålla undan folkmassan, men stenar kastades mot fönstren och dörrar forcerades. En brand startades vid en av utgångarna, och det var ren tur att den inte spreds till själva hotellet.
De senaste dagarna har det blossat upp kravaller, upplopp och slagsmål i hela Storbritannien. Initiativtagarna till flera av demonstrationerna har bland andra varit Patriotic Alternative, en högerextrem organisation, och English Defence League. De har på vissa platser mötts av män som skanderar "Allahu akhbar" (Gud är stor) och som har gått till våldsamt motangrepp. Det har också förekommit fredliga demonstrationer samt motdemonstrationer, men dessa har överskuggats av våld och plundringar som har ägt rum på många platser, däribland Blackpool, Leeds och Manchester.
Det hela började med morden på tre barn under en danskurs i engelska Southport den 29 juli. Ytterligare åtta barn, samt två vuxna är skadade, vissa allvarligt. En sjuttonårig gärningsman hade gått lös med en kniv. Då mannen har föräldrar födda i Rwanda, kopplades dådet snabbt samman med islamistiska terrordåd begångna i Storbritannien. Detta trots att mannen, född till kristna föräldrar, enligt polisen inte hade några kopplingar till islamistkretsar.
I Storbritannien har spänningarna byggts upp under flera decennier. Det började med terrordåden i London 2005 då över femtio personer miste livet. Under hela 2010-talet drabbades landet, som tidigare främst har utsatts för separatistiska terrordåd begångna av irländska republikanska armén (IRA), av återkommande terrordåd med islamistiska förtecken.
Attackerna i Westminster och Manchester 2017, då 30 människor mördades och över hundra skadades, har satt djupa spår i landet. Förekomsten av en stor och aktiv radikal islamistisk miljö har samspelat med framväxten av en alltmer aktiv högerextrem motrörelse, som även den har begått terrordåd, exempelvis mordet på den brittiska parlamentsledamoten Jo Cox 2016. Dådet följdes sedan av mordet på ledamoten David Amess 2021, som begicks av en radikal islamist.
Men terrordåden förklarar inte ensamt den bubblande vrede som den brittiska extremhögern nu har lyckats med att kanalisera. Den kanske största källan till ilska och radikalisering bland den vita arbetarklassen är övergreppen som begicks i Rotherham mellan 1980 och 2013. Det var ett systematiskt och omfattande sexuellt övergrepp mot främst flickor ur den infödda brittiska arbetarklassen. Forskare som har granskat missförhållanden inom socialtjänsten har beskrivit det som ett av de värsta exemplen på vanvård av barn i landets historia.
Det handlar om närmare 2000 barn som har våldtagits, lockats eller tvingats till prostitution. Många av flickorna bodde hos fosterfamiljer eller på barnhem. Bland förövarna, varav 60 har dömts hittills, är en majoritet från den pakistanska minoriteten i landet. Ett av skälen till att övergreppen kunde pågå under så lång tid, enligt en utredningsenhet inom den brittiska polisen, var att det fanns en rädsla bland sociala och rättsvårdande myndigheter att spä på motsättningar mellan grupper i samhället.
Det som utmärker Storbritannien jämfört med många andra europeiska länder är förekomsten av en stor och fattig vit arbetarklass i storstadsregionerna som bor i nära anslutning till minoriteter från Mellanöstern och Asien.
Den brittiska arbetarklassen har både genomlevt den stora demografiska förändringen av landet under de senaste decennierna samt industrisektorns sönderfall, som inleddes redan på 1970-talet. Välståndet i landet har koncentrerats till London och Englands sydöstra delar, samtidigt som fattiga grupper, både invandrade och infödda, har levt i delat armod i det brittiska rostbältet. Där har radikal islamism och högextremism kunnat frodas, sida vid sida.
Den ekonomiska tillväxten har varit låg i norra England och arbetslösheten hög. Det har varit svåra decennier för den brittiska arbetarklassen. De två dominanta partierna i brittisk politik, socialdemokratiska Labour och liberalkonservativa Tories, har trots upprepade löften inte förmått lyfta bortglömda industriorter ur armodet.
Samtidigt har landet genomlevt en omfattande demografisk förändring som på många håll har inneburit att en majoritet av befolkningen numera är född utomlands eller har föräldrar födda utomlands. Det är i många av de fattiga orterna där vit arbetarklass bor i nära anslutning till minoritetsgrupper som många av demonstrationerna och kravallerna ägt rum.
Storbritannien har lockat kvalificerad arbetskraft från hela världen men också stora mängder migranter från Central- och Östeuropa. Under de senaste decennierna har det också förekommit en omfattande flyktinginvandring, som har fortsatt trots löften från tidigare Toryregeringar om att den skulle strypas. Det var ett av huvudargumenten för Brexit – att landet skulle återfå kontrollen över sin migrationspolitik. I stället har det pågått en fortsatt stadig invandring, i många fall i båtar över Engelska kanalen.
Storbritanniens tidigare roll som kolonialmakt innebär att det har funnits en vana och tradition av invandring till landet. Redan på 1950-talet anlände många invandrare från de dåvarande och före detta brittiska kolonierna i Karibien, Pakistan, Bangladesh och Indien som arbetskraftsinvandrare.
Ofta har den här invandringen fungerat alldeles utmärkt och många av invandrargrupperna är helt eller delvis assimilerade in i majoritetsbefolkningen. Men Storbritanniens multikulturalism har både en fungerande och en dysfunktionell sida. Det har också uppstått en djup och mycket svårlöst segregation. Den har medfört radikalisering, övergrepp och konflikter mellan befolkningsgrupper. Samtidigt har problemen med den brittiska ekonomin fördjupat spänningarna ytterligare.
Det som har pågått de senaste dagarna måste ses i ljuset av den förändring som Storbritannien har genomgått under lång tid. Brittisk högerextremism frodas i en miljö av ständig konflikt och segregation.
De sociala problemen har skapat ett utmärkt rekryteringsunderlag som nu syns på brittiska gator. Inget av det här rättfärdigar våldet, men det är en förklaring till varför situationen ser ut som den gör. Fattigdom, ökad inkomstojämlikhet, arbetslöshet och andra sociala problem är alltid farliga för ett land. Men kombinerar man det med Storbritanniens djupa segregation så exploderar det till slut.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
