Från och med juli 2024 kräver ny EU-lagstiftning att alla korkar ska sitta fast vid dryckesförpackningar upp till tre liter.
Från och med juli 2024 kräver ny EU-lagstiftning att alla korkar ska sitta fast vid dryckesförpackningar upp till tre liter. Bild: Helena Landstedt/TT

Håkan Boström: Det räcker med korkade EU-lagar nu

De nya korkade EU-korkarna riskerar få bägaren att rinna över hos många. EU måste hejda sin iver att lägga sig i detaljer om unionen vill behålla medborgarnas förtroende.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Ni har säkert lagt märke till det själva. Inte nog med att det har blivit krångligt att få av korken på en vanlig vattenflaska – korken är dessutom i vägen när man ska dricka. Det blir spilligt och slafsigt.

Ingen har efterfrågat detta. Marknaden har inte heller kommit på det själv. Den har tvingats införa nyordningen av EU-byråkraterna i Bryssel. De krångliga korkarna ska vara fullt genomförd standard denna sommar, annars väntar böter för företagen.

Det här är ett typexempel på en reglering EU aldrig borde ha kommit på tanken att införa. Men det är lika typiskt att unionens byråkrater inte insett det själva. Bryssel saknar nämligen både mentala och juridiska spärrar när det kommer till vad man är beredda att lägga sig i.

ANNONS

Från och med nu ska det alltså inte gå att få tag på några vattenflaskor, mjölkpaket eller andra småförpackningar där korken går att skruva av. Vem vinner på detta?

Det officiella motivet är att färre korkar ska ligga och skräpa i naturen – men hur ofta slänger man en kork separat från flaskan? Märkligt nog har de nya flaskorna dessutom fört med sig nya påbud vid sopsorteringen: plastkorkarna behöver inte längre skiljas från pappersförpackningar. Så varför behövdes det göras tidigare? Och varför behövs det fortfarande sorteras i alla andra fall? Bristen på logik är ett hån mot medborgarnas förståndsgåvor.

Korkfrågan kan tyckas som en struntfråga. Men för många äldre och sjuka i samhället är svåröppnade förpackningar ett dagligt gissel. De nya fasta korkarna har gjort det nästan omöjligt att hitta lättöppnade förpackningar.

Ur ett principiellt perspektiv belyser det också hur Bryssel struntar fullständigt i sin egen så kallade subsidiaritetsprincip – att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt – och inte av någon högre politisk instans än nödvändigt.

Men om EU anser att plastkorkar hör hemma på högsta möjliga europeiska nivå så gör i princip vad som helst det. Lägg till detta att miljöskäl anses trumfa alla andra hänsyn oavsett hur obetydlig åtgärden är för miljön eller om den på något sätt är effektiv. Den ineffektiva plastpåseskatten var samma andas barn – där plastkassar som ofta återanvändes många gånger av hushållen ersattes av stora otympliga papperskassar i mängder.

ANNONS

De nya korkade plastflaskorna får bägaren att rinna över hos många. Har EU verkligen råd med det?

Unionen har stora, viktiga ekonomiska och säkerhetspolitiska utmaningar att hantera. Men bristen på spärrar mot vad man kan lägga sig i skadar förtroendet för EU-samarbetet. Ökad integration kräver sådana spärrar för att fungera. För varje struntsak som försvårar medborgarnas vardag och läggs till varandra ökar risken för att missnöjet svämmar över.

ANNONS