Antisemitismen i Europa under 2000-talet kommer primärt från personer med härkomst i Mellanöstern. Det är inget mysterium varför det är så. I många muslimska länder är hat mot judar inte bara accepterat, det är av regering, stat och samhälle påbjudet. Sådana uppfattningar försvinner inte bara för att man migrerar.
I en studie utförd redan 2017 av ett par danska forskare vid Roskilde universitet fann man att bland dem som i Sverige hotats eller attackerats för att de var judar så var förövaren – i de fall en sådan gick att identifiera – 51 procent ”någon med extrema muslimska uppfattningar” och 25 procent någon med ”vänsteråsikter”. Förövare som stod till höger eller hade ”kristna extrema uppfattningar” stod tillsammans för 5 procent.
Det här mönstret har förstärkts efter massakern den sjunde oktober 2023. För antisemiter, i synnerhet dem med ursprung i Mellanöstern, så är det judiska och Israel synonymt. Det här innebär inte att alla muslimer hatar judar. Men bland dem som hatar judar, och inte bara det, utan aktivt hotar eller brukar våld mot judar så är idag en majoritet muslimer.
Vad kan svenska politiker göra åt detta? Det är ingen lätt utmaning. Det minsta, kan man tycka, vore att inte elda på problemet.
En som inte tänker på det viset är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Jonas Attenius (S).
Han höll förra veckan ett tal under firandet av den muslimska högtiden Eid al-Adha i Slottsskogen. Inför en publik bestående av omkring 15 000 personer förklarade Attenius hur han inte kunde stå där utan att ta upp det som ”upptar mitt sinne, det som upptar era sinnen”, för i Göteborg, förklarade Attenius, ”här vägrar vi att vara tysta”.
Han syftade på kriget i Gaza. Stolt förklarade han att Göteborgs stad bojkottar varor från Israel. Attenius nämnde inte att hans parti även inkluderat Marocko och Ryssland i inköpsbojkotten. Attenius förstod publiken, här skulle enbart Israel nämnas.
Ett kriterium för att ingå i kommunens bojkott är en pågående ockupation. Men Kina, som ockuperar Tibet och förtrycker den muslimska Uighuriska befolkningen i Xinjiang varken nämndes eller ingår i bojkotten. Samma gäller för Turkiet som ockuperar norra Cypern.
Detta utelämnande är lite av problemets kärna. Israel görs, även av Göteborgs mest inflytelserike kommunpolitiker, till det främsta och enda utrikespolitiska ämnet värt att lyfta inför en muslimsk publik.
Attenius vet att stämningen är mycket upptrissad. Han vet att en huvudkomponent i den antisemitism som finns i Europa idag är just denna exceptionalism, att ständigt urskilja Israel och samtidigt göra allt som har med Israel att göra – inklusive israeliska varor och judar utanför Israel – till representanter för landet.
I detta läge så skulle Attenius, i stället för att vara den värsta av opportunister, kunna vara något bättre. Han hade kunnat tala om sammanhållning i samhället, prata om jobbet hans parti gör i Göteborg, om stadsbyggnadsfrågor eller varför inte om Västlänken.
Nu försöker Attenius förklara sig. I ett inlägg på Facebook skriver han:
”Min ingång är enkel: Jag hatar Hamas. Jag har sagt det förut, jag har skrivit det förut, jag har sagt det i nationell TV och i den lokala tidningen, jag säger det gärna igen. De är antisemiter och terrorister.”
Undrar varför Attenius inte passade på att säga det under sitt tal? Tänk om de fina principerna han uttrycker i sitt Facebookinlägg hade varit närvarande när han stod där, i Slottsskogen, och inte bara när han försöker rädda ansiktet?
Tänk om han tog tillfället i akt förra veckan att uttrycka sin motvilja mot all form utav hat och rasism i Sverige, oavsett om den drabbar muslimer, judar eller kristna.
Men lockelsen var för stor. Attenius skäms inte ens, han stoltserar med faktumet att hans parti bedriver – högst selektiv visserligen – utrikespolitik i en kommun. Han underströk i talet att han ”inte bryr sig” om faktumet att det inte hör till hans roll som kommunpolitiker att göra det.
Attenius hade kunnat gjuta olja på vågorna. Lämna det utrikespolitiska utanför Göteborg, göra verklighet av faktumet att han jobbar för alla göteborgare men valde att inte göra det.
Det är illa nog att Attenius bedriver ren symbolpolitik, kommuner ska inte ägna sig åt utrikespolitik, det riktigt sorgliga är att han inte förstår att Mellanösterns konflikter inte ska bjudas in till Göteborg, de ska hållas på behörigt avstånd.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
