Ebba Busch kan vara drastisk i formuleringarna. Ibland så drastisk att det får bli två steg fram och ett tillbaka. Fast ingen kan anklaga det nya ”implementeringsråd”, som hon lanserade i början av veckan, för att vara namngivet på populistiskt manér. Ändå gömmer sig ett initiativ med populär potential bakom den tungfotade titeln.
Rådet ska ha en dubbel uppgift. Dels ska det fungera som spejare och ge regeringen information om kommande EU-lagstiftning som berör den svenska företagsamheten. Dels ska det lämna förslag till hur ny och ändrad EU-lagstiftning ska genomföras – implementeras – i Sverige.
Det förra kan man tycka att regeringen bör ha god koll på under alla omständigheter – men varför inte? – och det senare har möjlighet att bli riktigt betydelsefullt. Sverige har nämligen en olycklig vana av att ”överimplementera” regler som det har fattats beslut om i mer generella termer på EU-nivå och som i ett nästa steg ska konkretiseras i medlemsländerna.
Det betyder i klartext att de som utformar reglerna för svenska förhållanden ofta försöker glänsa inför internationella kolleger genom att ta i litet extra med pålagorna i stället för att utforma regler så att de blir så smidiga som möjligt för företag och individer. Konsekvensen är onödigt administrativt krångel, irritation och höjda kostnader, som drabbar såväl företag som enskilda och ytterst hela ekonomin.
Man ska inte ta ut några segrar i förskott. Men beskedet att rådet verkligen kommer i gång, och att det ska bemannas inte bara med jurister utan också med folk från näringslivet, ger ändå visst hopp. Om överimplementeringen – eller ”guldpläteringen” som kritikerna gärna kallar den – kan stävjas på allvar skulle det innebär ett klart lyft för företagsamhet, jobb och tillväxt i vårt land.
Så här med en dryg vecka kvar till finalen på årets val till EU-parlamentet kan man för övrigt konstatera att hela EU-kretsen behöver röra sig i motsvarande riktning. Europa växer betydligt långsammare än USA, och den överdrivna regleringsivern hotar att lämna vår del av världen guppande i kölvattnet inte bara efter amerikanerna utan också efter Kina.
Till och med Frankrikes president Emmanuel Macron har uttryckt oro för att den europeiska regleringsreflexen när det kommer till techföretag ska göra att här inte blir så värst mycket verksamhet kvar att reglera.
Till årsskiftet har det gått 30 år sedan Sverige tog klivet in i EU, och samtidigt som vi har haft stor glädje över att få full tillgång till den inre marknaden har denna marknad inte fått utvecklas på bästa sätt. Många reella handelshinder återstår, framför allt när det kommer till tjänstesektorn. Och nu ser vi hur behovet av tillnyktring när det gäller relationerna till Kina smittar av sig och leder till att mer allmänt protektionistiska tankar får luft under vingarna. Den vägen leder inte till framgång.
Europas ledare tänker mycket på försvar och säkerhet i dessa dagar. Det gör de rätt i. Men även försvarsförmåga mår väl av en stark ekonomi: en insikt man gärna skulle se mer av i EU-valsdebatterna.
