GP:s reportage i veckan om 101-åriga Mary Trygg som lider i värmen på Göteborgs stads nyaste äldreboende har med rätta väckt upprördhet (GP 16/7). Trots den kalla sommaren är det varmt och dålig ventilation på rummen. Under försommaren fick Mary och de andra på boendet stå ut med inomhustemperaturer runt 28-30 grader. Det är inte bara en plåga utan direkt hälsofarligt, ja faktiskt dödligt, för äldre med sådana temperaturer. Vad händer vid nästa ordentliga värmebölja?
Göteborgs stad har ingått ett 12-årigt hyreskontrakt med Hemsö fastigheter som byggt och äger det nya äldreboendet i Sandarna, som öppnade i februari. Men fastighetsbolaget har bara följt de krav som kommunen ställt. Det som gör den här historien extra moraliskt tvivelaktig är att Göteborgs stad inte bara försummat att kräva komfortkyla vid upphandlingen utan tvärtom krävt att det inte ska finnas någon kylanläggning – för klimatets skull! Det vill säga inte de äldres inomhusklimat utan den globala uppvärmningen.
Att staden agerat så här visar på hur fel det kan gå när klimatpolitiken missbrukas till att visa sig duktig och handlingskraftig genom olika lokala planmål. Naturligtvis finns det en mängd energislukande aktiviteter kommunen kan dra ned på innan den fattar beslut som går ut över de mest utsatta äldres hälsa. Men det är ofta enklast att fatta beslut över människor som inte kan försvara sig och som kommunen har full kontroll över.
Göteborgs stad borde över huvud taget inte ha egna klimatmål. Det räcker att kommunen gör vad den ska för att uppfylla de krav som sätts upp nationellt, eller ännu hellre på EU-nivå. Eftersom klimatfrågan är global så blir klimatpolitiken mer effektiv ju högre upp besluten om målen med klimatpolitiken tas. Införs styrmekanismerna på EU-nivå, exempelvis via beskattning och kvoter, så kanaliseras resurserna för en bättre miljö dit de gör mest nytta. Tas besluten av Göteborgs stad blir vinsten för miljön av den extra ansträngningen nästan försumbar, samtidigt som kostnaden lätt blir väldigt hög – eller som i det här fallet fullkomligt moraliskt förkastlig.
I många fall är det bra att flytta ned politiska beslut till lokal nivå. Den globala uppvärmningen är inte en sådan fråga. Det som ska beslutas lokalt är hur man når de mål som satts på högre nivåer. Att besluta att inte installera komfortkyla på äldreboenden för att staden ska leva upp till sina egna mål är en miljöprioritering som bäst kan beskrivas som hål i huvudet.
Nu är det troligt att ren snålhet spelar en minst lika stor roll som förklaring till stadens agerande. Men girigheten blir inte vackrare för att den klär ut sig till miljöpolitik, det gör den bara ännu mer cynisk och hjärtlös.
De äldre har alltid behandlats styvmoderligt i det svenska välfärdsbygget. Den svenska välfärdsmodellen byggdes i hög grad upp efter principen att man investerade i arbetskraften. Barnens skolgång och nya moderna bostäder hade prioritet eftersom det bidrog till ”arbetarmaterialets förädling” – man investerade i framtiden. Det var inte fråga om allmosor. Socialförsäkringarna skulle enligt samma logik följa arbetslinjen. När kvinnorna några decennier senare skulle ut på arbetsmarknaden var den underliggande logiken att tillgodose näringslivets och statens behov. Att man klädde alla dessa reformer i vackra fraser och ideologi är en annan fråga. På många sätt gynnade ju modellen även befolkningen i stort, åtminstone materiellt. Men ett civiliserat samhälle kan inte behandla sina äldre som en restpost eller ”förbrukad arbetskraft”. Än i dag far många fattigpensionärer illa och utländska besökare kan förvånas över bristen på respekt för äldre i Sverige.
Att bo på äldreboende innebär ofta isolering från nära och kära. Det minsta man kan begära är god vård. Göteborgs stad har dock länge försummat äldrevården och har ett flertal nedgångna äldreboenden i sin regi. Behovet av nya lokaler är stort, liksom personalomsättningen. Det nuvarande styret har ställt sig skeptiskt till att anlita privata vårdgivare av kostnads- och effektivitetsskäl. Det resonemanget håller bara om kommunen själv klarar att leverera god äldrevård effektivt. Hittills har man mycket kvar att bevisa på den punkten.
Det första kommunpolitikerna bör göra efter sommaruppehållet är att ta bort förbudet mot att installera kylanläggningar på äldreboenden. Värmeböljor väntas bli vanligare i framtiden, just på grund av klimatförändringen. Boverket talar om att större kylkapacitet kommer att behövas med varmare somrar och ökad luftfuktighet – inte mindre.
Visst kan man lösa en del akuta utmaningar med markiser, fläktar och portabla AC-system. Men både personal och vårdtagare förtjänar faktiskt en permanent uthärdlig inomhusmiljö. Komfortkyla behöver med modern teknik inte vara så energislukande, enligt forskning från Energimyndigheten.
Någon har helt enkelt inte tänkt till på Göteborgs stad. Problemen på Sandarnas vård- och omsorgsboende måste få en lösning – även om det blir dyrare och mindre energieffektivt att göra det i efterhand. Och vid framtida upphandlingar måste de äldres livskvalitet ställas i centrum. De generationer, där många slitit hårt för vårt nuvarande välstånd, förtjänar faktiskt bättre än att möta en mix av ovärdiga floskler, byråkratisk tanklöshet och ren girighet.
