Regeringens förslag att höja räntan på studielån innebär att tidigare studenter förutom att betala sina egna lån också behöver finansiera att andra ska kunna byta bana med nästan bibehållen lön.
Räntan på studielån beräknas på den genomsnittliga upplåningskostnaden för staten under de tre senaste kalenderåren. Därtill sätts räntan ned med 30 procent, för att motsvara det skatteavdrag för räntor som finns inom skattelagstiftningen, det så kallade ränteavdraget. Den allmänna ränteutvecklingen globalt och i Sverige har gjort att statens upplåningskostnad minskat. Det har resulterat i att också CSN-räntan har sjunkit. År 2021 var den 0,05 procent, och 2022 noll procent.
Förslaget som just nu remissbehandlas innebär ett påslag på CSN-räntan för att frigöra pengar till annat. Det innebär att den kommer höjas med 0,5 procentenheter från 2023. Alla som tagit lån efter 1989 berörs. Räntan på studielånet kommer visserligen fortsatt vara betydligt lägre än räntan på exempelvis bolån. Så man kanske frågar sig varför studenter ska få mer förmånliga lån än andra? Det är en legitim invändning. Vad som är bra med regeringens förslag är att det öppnar upp för diskussion om hur mycket av utbildningen som egentligen borde subventioneras. Men att regeringen vill höja räntan på studielån handlar inte om att studenter ska finansiera mer av sin egen utbildning, utan andras studier.
Räntan höjs delvis för att täcka statens kreditförluster för studielån. Idag finansieras det genom anslag på statens budget. Det är rimligt att låntagarna betalar kreditrisken, och att det inte subventioneras av skattebetalarna. Men förslaget innebär även, som representanter från Saco och Akavia skriver i SvD (19/7), att nuvarande och kommande låntagare får betala för tidigare låntagares kostnader. Det frångår principen i budgetlagen att den ränta eller avgift som staten tar ut ska motsvara statens förväntade kostnad för lånet.
Framför allt är det fel att räntehöjningen ska finansiera det nya omställningsstudiestöd (18/10-21) som införs under året. Syftet är att göra det möjligt för yrkesverksamma att studera för att ”bredda sin kompetens” eller helt byta bana. Stödet består dels av ett bidrag på 80 procent av lönen, upp till ett tak på 21 298 kr. Det går att få i 44 veckor eller längre för den som studerar på deltid. Förslaget innebär med andra ord att de med studieskulder blir en kassako åt staten.
Ett bättre sätt att finansiera omställningsstudiestödet hade varit att prioritera om. Exempelvis hade man kunnat minska antalet högskoleplatser eller minska bidragsdelen av studiestödet. Men i stället har regeringen både utökat antalet platser och valt att höja bidraget med 300 kronor.
Låntagare ska inte behöva finansiera Socialdemokraternas nya satsningar. Om CSN-räntan ska höjas ska det göras av rätt skäl.
