Artonhundratalet började inte bra för vårt land. Kriget mot Ryssland 1808-1809 slutade i katastrof och förlust av Finland. Det fanns till och med risk att Sverige skulle röna samma öde som Polen och delas mellan främmande makter. Levnadsstandarden var eländig. Mycket tyder på att BNP per capita var lägre 1809 än i början av 1700-talet då Sverige just upplevt två decennier av krig under Karl XII.
Hundra år senare hade bilden förändrats i grunden. Sverige av 1900 års modell var fortfarande ett land där många människor hade det svårt, men vi var flera årtionden in i en enastående tillväxtfas som skulle föra oss ända upp i det absoluta toppskiktet av den internationella välståndsligan. Läget var nytt och annorlunda.
Förändringen har förstås många förklaringar, men en av de viktigaste är en näringspolitisk kursomläggning som befriade Sverige från den hart när medeltida regleringsregim som fjättrade ekonomin vid 1800-talets början. Det började försiktigt 1810 med avskaffandet av den så kallade lilla tullen, en särskild skatt på varor som fördes in från landet för att säljas i stan, men ett drygt halvsekel senare var vi framme vid fullständig näringsfrihet. Den 18 juni 1864 signerades förordningen av kung Karl XV.
Johan August Gripenstedt, som var finansminister vid tiden för beslutet, får ofta äran för det som skedde, och han spelade onekligen en avgörande roll. Men processen hade fått fart redan på 1840-talet och kom att manifesteras genom ett helt pärlband av reformer: lika kvinnlig arvsrätt och förbättrade möjligheter till kvinnors arbete 1845-46, avskaffat skråväsende 1846, avreglerad stads- och lanthandel samma år, aktiebolagslag 1848. Parallellt stärktes utbildningsväsendet med allmän folkskola 1842 och så småningom den moderna studentexamen 1864.
Och 1864 togs så de sista besvärande begränsningarna bort. (Ja, med några undantag. Man talar om ”fullständig näringsfrihet”, men det krävdes fortfarande tillstånd för att göra krut och sälja gift, vilket man kan förstå, samt för att tillverka orglar, vilket är något svårare att begripa.)
I tisdags var det alltså på dagen 160 år sedan förordningen antogs, vilket uppmärksammades vid ett seminarium arrangerat av Centrum för näringslivshistoria (CFN). Denna kulturinstitution tar på ett förnämligt sätt ansvar för att bevara, beforska och tillgängliggöra den svenska företagsamhetens förflutna. I polisens gamla vapenlager i ett bergrum i västra Stockholm finns numera nio hyllmil handlingar och föremål, som illustrerar den svenska resan från fattighus till välståndsland. På www.naringslivshistoria.se finns fyllig information.
Att på detta sätt påminna om den stora reformperioden är dubbelt värdefullt. Dels kastar det ljus över en ytterst viktig men ofta försummad förklaring till Sveriges framgångar. Dels blir det en värdefull uppmaning att ånyo ta strid för näringsfriheten: en angelägen uppgift i en tid när denna hotas såväl av nyfrälsta stats- och regleringskramare som av gangstrar som missbrukar företagandets möjligheter för kriminella ändamål.
