Jag skriver detta från ett Israel som fortfarande är i sorg efter Hizbollahs raketattack mot en fotbollsplan i den drusiska staden Majdal Shams i norra Israel, där tolv barn mördades. Atmosfären är samtidigt spänd i väntan på en eventuell attack från Iran, efter att Ismail Haniyeh, Hamas ledare med otaliga liv på sitt samvete, dödats i en nästan ofattbar precisionsattack mot en lägenhet i landets huvudstad Teheran. Även Hizbollahs högste militära ledare, Fuad Shukr, ansvarig för otaliga terrorattacker – bland dem raketattacken mot Majdal Shams – dödades i Beirut den 30 juli. Världen är en bättre plats utan dem.
Känner de så kallade propalestinska aktivisterna i väst som demonstrerat med Hizbollahs och Hamas flaggor alls till de grymheter dessa terrorledare medverkat i, och vad deras grupper står för?
Demonstrationer mot kriget kan jag förstå, men hyllningar till terrorgrupper som Hizbollah och Hamas är obegripliga. Båda organisationerna lovar uttryckligen att strida tills Israel utrotas, vilket gör varaktig fred omöjlig.
Det har skrikits slagord för Hamas vid flera demonstrationer i Sverige, och det lilla extremistpartiet Nyans vill uttryckligen ”legitimera” det grovt antisemitiska, homofoba och patriarkala Hamas. Under en demonstration den 25 juli utanför Kapitolium i Washington D.C. sprayade demonstranter ”Hamas is coming” på en staty. För att nämna några exempel.
Demonstranternas i bästa fall ointresserade attityd till framför allt Hamas visar att de snarare drivs av hat mot Israel (och ofta mot västvärlden i stort) än sympatier med vanliga palestinier. Hamas kvarvarande ledning sitter trygga och rika i Qatar, medan den befolkning de hävdar sig företräda kämpar för sin överlevnad i ett krig Hamasledarna både startade och styr.
Informationen är svår att bekräfta, men det finns uppgifter från Gaza om att protester brutit ut mot terrorgruppen bland krigströtta och hungriga palestinier som fått nog av konsekvenserna av Hamas brutala massaker i Israel den 7 oktober förra året. Hamas ska enligt samma uppgifter ha svarat med att skjuta skarpt mot de protesterande.
De demonstranter som hävdar sig stå på palestiniernas sida har haft flera chanser att strömma ut på gatorna i sympati med de palestinier som har levt under Hamas diktatur i Gaza sedan 2007.
Så sent som i juli förra året, bara några månader före Hamas massaker i Israel, demonstrerade tusentals Gazabor mot Hamas ekonomiska vanstyre. Hamas tolererar ingen kritik och slog ned demonstrationerna med brutalt våld.
Detsamma skedde i större skala 2019 då en våg av protester sköljde över Gazaremsan mot Hamas, höga skatter och arbetslöshet, under parollen ”vi vill leva”. Även då svarade Hamas med våld, fängslanden och skott mot de protesterande. Från de så kallade Palestinavännerna i väst hördes inte ett knyst av sympati med dessa demonstrationer, varken då eller nu.
Om demonstrationerna mot kriget verkligen drevs av omsorg om vanliga palestinier skulle de även kräva ett slut på Hamas fascistiska styre. Jag håller inte andan i väntan på att det ska ske.
