Emma Jaenson: De som skjuter på budbärarna skjuter på demokratin

Fler och fler västländer håller på att nagga det fria ordet i kanten. I stället för att ta i tu med samhällsproblem angriper man dem som påtalar dem.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS

Upploppen som har pågått i Storbritannien under sommaren utlöstes av att tre flickor mördades. Men bakom dådet finns en historia av politiska snedsteg i landet som har fått långtgående konsekvenser. Ett stort missnöje har länge bubblat kring alltifrån invandringspolitiken till den ekonomiska ojämlikheten i landet.

En person som förutspådde att den förda politiken förr eller senare skulle resultera i våldsamheter är författaren och skribenten Douglas Murray. Han beskrev utvecklingen i boken “The strange death of Europe” från 2017. Boken hade varit lärorik för många politiker, mediepersonligheter och andra makthavare, för att förstå vad som sker i Europa och inte minst i Storbritannien. Murray har för övrigt länge varnat för vad som kommer att hända om man fortsätter att tabubelägga kontroversiella ämnen snarare än att debattera dem.

ANNONS

Men i stället för att lyssna, lära och idka självkritik väljer brittiska och europeiska ledare att skjuta budbäraren och skjuta ifrån sig själva problemet.

Pressekreteraren i tidigare premiärministern Tony Blairs Labour-regering, Alastair Campbell, uppmanade på sociala medier den brittiska Polisen att utreda Murray. Inte för att han varit våldsam, eller uppmanat till våld – utan för att han i en intervju beskriver vad som sker i Storbritannien och hur han förstår sommarens händelser. Egentligen är det ganska oklart vad det är han ska utredas för. Är det kanske bara för att han hade den dåliga smaken att förutse vad som hänt i Storbritannien?

Ofta blir folk mer uppretade av den som påtalar ett problem än av den som har orsakat problemet. En skillnad i dag är dock att de personer som upplyser eller kommenterar händelser inte enbart riskerar att bli socialt stigmatiserade utan även att straffas för vad de säger.

När exempelvis Elon Musk, som äger den sociala medie-plattformen X, nyligen skulle intervjua Donald Trump, fick han ett brev från den franske EU-kommissionären Thierry Breton som antydde juridiska konsekvenser om Musk inte såg till att plocka bort innehåll som anses vara skadligt enligt EU:s DSA-reglering. Vissa har till och med argumenterat för att Musk borde åtalas efter att han har gjort inlägg på X om kravallerna i Storbritannien.

ANNONS

Tilltaget är ett tecken i tiden. Fler och fler västländer håller på att nagga det fria ordet i kanten. Genom att sortera in fler uttalanden i kategorier som uppvigling, hatbrott eller kränkningar så kan man, i den goda sakens namn, kringskära yttrandefriheten.

Man behöver inte sympatisera med Murray eller Musk eller deras syn på vad som händer i samtiden, men i en rimlig värld lyssnar man till dem som uppmärksammar brister. Hur ska man annars kunna förbättra? Eller så kan man förstås helt ignorera personer som Murray och Musk, det står en fritt att göra. Men de hot som nu riktas mot dem om att vidta åtgärder tyder snarast på ett sorts flyktbeteende: Strunta i sakfrågan, bråka med de som kommenterar utvecklingen.

ANNONS