Under ett besök i Danmark under sommaren fick jag höra att danskarna har inrättat en lag som förbjuder något de kallar vanvidskørsel, vansinneskörning. Det intressanta är vad som ingår i straffet: Staten beslagtar bilen som personen kör och säljer den, oavsett vems bil det är.
Mitt svenska sinne reagerade med förvåning och lite förskräckelse: ”Men så kan man väl inte göra?!” Jo, det kan man tydligen, i Danmark.
Den som åker fast för vansinneskörning kan till exempel ha kört mycket för fort, kört vårdslöst genom tätbebyggda områden eller haft stor mängd alkohol i blodet. Efter att bilen beslagtagits och rättsprocessen är avklarad, auktioneras bilen ut och pengarna går till statskassan.
Exakt hur stor effekt lagen kommer att ha i form av antal dömda är lite tidigt att säga. Det man vet är i alla fall att flera hundra bilar redan har beslagtagits - även extremt dyra sportbilar.
Det jag tar fasta på i sammanhanget är hur Danmark tagit sig an detta: Man har sett ett allvarligt problem, gör något åt det och visar vem som bestämmer.
Förfarandet må vara okonventionellt, men visar att staten inte kommer att backa. När vansinnesförare, utan respekt för andra människor, tar ett steg framåt, så tar den danska staten två stora kliv. Den danska staten tänker vinna kapplöpningen.
I Sverige bejakar människor tanken om rättsstaten, att den ska skydda den laglydiga delen av befolkningen. Men i praktiken är det inte lika viktigt att den faktiskt lever upp till det.
När någon väl grips och döms i Sverige, blir straffet inte sällan chockerande lågt. Med stor kreativitet finner man förmildrande omständigheter, med stöd i lag och praxis. Förövarna kan snart vara ute igen och fortsätter att begå brott. Även om någon bedöms vara skyldig till brott, så är den ändå inte riktigt skyldig.
Staten bör alltid vara försiktig med att använda sin stora makt, men ingen återhållsamhet finns när det till exempel handlar om att ta in skatt i Sverige. Då är det inga problem att roffa åt sig mer än hälften av vad en person tjänar. När staten däremot ska skipa rättvisa för brottsoffer, enligt våra demokratiskt beslutade lagar, ses staten som elak och måste bromsas.
Den svenska regeringen försöker övertyga oss om att de genomfört de mest omfattande straffskärpningarna någonsin. Men så länge vi i befolkningen inte ser den tydliga intentionen, att retoriken stämmer med verkligheten, så kommer regeringen inte att lyckas.
Det finns en subtil men mycket viktig poäng med Danmarks hårdhandskar. Staten måste visa sin auktoritet. Utan det blir straffen vare sig avskräckande eller rättskipande.
Lagen om vansinneskörning i Danmark är inte stiftad av någon ond diktator, utan av landets folkvalda, som har folket bakom sig i sitt agerande. De försöker att ligga steget före och skydda den hederliga delen av befolkningen, vilket den har i uppdrag att göra.
En rättsstat, som i praktiken är en kuliss, är värre än anarki. Just därför är det viktigt att politikerna lever upp till retoriken om att sätta allmänhetens intresse framför brottslingarnas.
