Massövervakningsförslaget Chat Control, som syftar till att tvinga techtjänster att genomlysa användares kommunikation, är återigen på agendan i EU. Beslut kan fattas i oktober i EU:s ministerråd. Bland de svenska partierna är det enbart SD och C som konsekvent har varit emot förslaget.
Uppsåtet är berömvärt, att upptäcka och förhindra spridning av barnpornografi. Men tillvägagångssättet är mindre vackert. Riskerna är svåröverskådliga och faran för ändamålsglidning är stor när man öppnar dörren för mer övervakning.
I praktiken innebär Chat Control att du inte kommer att kunna ha privata konversationer med andra människor på nätet. Det är integritetskränkande för alla, med oklara vinster för bekämpningen av övergrepp på barn. Och hur är förslaget tänkt att gå ihop med möjligheten att sprida information utan inblandning av myndigheter? Vem har givit stater rätt att spionera på medborgare utan brottsmisstanke? Hur blir det med källskyddet? Med visselblåsares möjlighet att rapportera oegentligheter?
När Chat Control först föreslogs 2022 av EU-kommissionären Ylva Johansson (S), sågades det av kritiker. I våras lade därför Belgien fram ett kompromissförslag, Chat Control 2.0 som skulle gå till omröstning i juni. På grund av oenighet ströks förslaget. Men EU-politikerna ger sig inte. Och nu under hösten ska alltså förslaget upp på dagordningen igen.
Det sagt, tycks den negativa inställningen till fri information inte bara vara en olycklig slump i och med Chat Control.
Ett annat påfund från EU för att få bort skadligt innehåll på nätet var Digital Services Act (DSA) som infördes 2022. Bland annat innebär DSA att innehåll på sociala medier ska modereras och olagligt innehåll ska tas bort för att skydda personer från desinformation och näthat. Det låter bra. Men i DSA ingår även ett krav på att så kallade “betrodda anmälare” ska arbeta med att hitta vad de anser är skadligt innehåll. Det handlar alltså inte nödvändigtvis om olagligt innehåll.
Vad kan gå fel?
Glidningen från att bekämpa illegalt till oönskat innehåll sker redan. Exempelvis hänvisade EU-kommissionären Thierry Breton till DSA-regleringen för att försöka få X- ägaren (tidigare Twitter) Elon Musk att redigera bort olämpligt innehåll från en intervju med Donald Trump.
I internets begynnelse betraktades det fria utbytet av åsikter och information som något som bidrog till demokratin. I dag hör man allt oftare det motsatta: den frihet som finns på internet är ett hot mot demokratin. Den påstås ge upphov till polarisering, spridning av fake news och hat.
Yttrandefriheten på nätet ska inte nödvändigtvis längre värnas, den behöver stävjas genom att kringskära vad som är möjligt att skriva och dela, allt i demokratins namn. Men vad blir resultatet när alla våra privata samtal avlyssnas och när människor är oroliga för vad som är okej att skriva?
Blir vi rädda för att uttrycka oss påverkar det givetvis även hur vi tänker. Vi blir inte enbart fattigare i debatten, vår tankevärld blir fattigare. Det som inskränks på internet, inskränker man också i folks vardag.
Det som tillåts vara kvar är det som inte rubbar etablerat konsensus, ett tråkigare och mindre fritt Internet fyllt med oförargliga klipp föreställande katter.
