Det är ont om studentbostäder i Göteborg. Med hänvisning till långa kötider har landets förenade studentkårer rödlistat staden i sin årliga bostadsundersökning. Mot denna bakgrund är det välkommet att Bostadsbolaget i Hammarkullen byggt om ett våningsplan i ett höghus vid torget till nio fullt utrustade studentlägenheter. Lägenheterna är nyrenoverade med stora gemensamhetsutrymmen, är cirkulärt inredda med möbler från Reningsborg och har låg hyra, 3520 kronor.
”Det låter bra”, sa en före detta student som vuxit upp i en förort. ”Hur många köpoäng behövs? Men vänta, varför berättar du detta för mig?” Jo, det är just det. Svaret är att det inte behövs några köpoäng alls. En student skulle kunna flytta in dag ett. Men det är väldigt få som vill. Ännu två månader efter utannonseringen står flera av lägenheterna tomma.
Enligt folk i branschen är frågan komplex. Både formatet med korridorboende och avståndet till centrala stan med 15 minuters spårvagnstur är negativa faktorer. Men det går inte att komma ifrån att också områdets rykte spelar roll. Hammarkullen och andra förorter har dålig klang bland studenter liksom bland befolkningen i övrigt. Det är ingen tillfällighet att studentbostäderna i förorter runtom i landet huvudsakligen bebos av utbytesstudenter.
En av många krokar i den här historien handlar om mediebevakning. När Västnytt i november rapporterade om studentkårernas årliga bostadsundersökning ställdes kritiska frågor till kommunalrådet med ansvar för bostadsbyggandet. En mer utmanande vinkling hade varit att ta upp studenternas kravnivåer på boende. Finns det en kräsenhetsnorm att ventilera?
Men den stora kroken är förstås lärdomarna om segregationens drivkrafter. En huvudväg för att minska segregationen är en omflyttning av personer, av vem som bor var i staden. Svårigheten att locka studenter till Hammarkullen visar dock hur svårt det är att motivera nya grupper att flytta till förorterna. För de allra flesta som kan välja går förorterna bort även när erbjudandet är objektivt bra.
Samtidigt kunde bostadsbolagen jobba på sin marknadsföring. Givet hur många som söker det annorlunda måste det gå att matcha lägenhetserbjudandet i Hammarkullen med rätt studentgrupper om man går bortom förmedlingsplatsen Boplats Göteborg. För rätt målgrupp har Hammarkullen många boendevärden att trycka på.
Men det finns också utrymme för strategiskt tänkande i storskalighet. I dagsläget är det låg status för en student att bo i Hammarkullen. Statusproblematiken ändras inte av nio lägenheter men möjligtvis av 99 lägenheter. Tensta torn med 243 lägenheter alldeles intill tunnelbanan i Stockholm är en tänkbar förebild. Motsvarande hus för studenter finns också i Helsingfors mest utsatta förorter. Stora studenthus är ingen universallösning, men vore ett steg på vägen mot en jämlikare stad.
Med stora studenthus finns det också möjlighet för socialt innovativa lösningar. Man kan till exempel erbjuda studenter som vill göra en social insats med läxläsning eller som idrottsledare ännu lägre hyror än idag. Finansiering av ett sådant socialt inriktat boende får bara lösas. Det finns många budgetposter att ta av, lokalt nationellt och europeiskt. Pilota olika upplägg och utvärdera, välj sedan den bäst fungerande modellen.
Klar det går att skapa en flyttström till förorterna bland landets studenter.
