Näringslivets vinstandel ligger på historiskt höga nivåer. Enligt Konjunkturinstitutets senaste prognos kommer i år 36,4 procent av det värde som bilarbetarna på Volvo, brevbärarna i Majorna, kockarna på Avenyn och alla andra löntagare gemensamt skapar tillfalla kapitalägarna.
Senast Sverige hade en sådan hög vinstandel (och därmed låg löneandel) var år 2006. Men detta inträffade under ett specifikt år när ekonomin var het och redan året efter hade vinstandelen börjat sjunka tillbaka.
Nu har näringslivets vinstandel överstigit det historiska snittet alltsedan år 2020 och väntas fortsätta överstiga den historiska normala nivån under kommande år.
Hur blev det så här? Varför har näringslivets vinster stigit till historiskt höga nivåer, trots pandemi och inflationskris?
En förklaring är odelat positiv och handlar om vad vi i Sverige producerar för exportmarknaderna. Det svenska näringslivet har varit väl rustat för att dra nytta av två dominerande geopolitiska trender – grön omställning och militär upprustning.
En annan förklaring är att delar av näringslivet har gynnats av den svaga valutan som gjort exporten av svenska varor och tjänster billigare. Att delar av näringslivets vinster dopas av en misskött valuta är inte något som är långsiktigt sunt.
Men det är inte bara exportfaktorer som bidragit till de rekordhöga vinsterna. Även svag inhemsk konkurrens och felreglerade marknader har drivit upp vinsterna.
Storbankerna har gjort enorma övervinster på grund av Riksbankens räntepolitik. Bankerna har höjt löntagarnas boräntor fullt ut, men undvikit att höja räntan på löne- och sparkonton.
Energiproducenterna har kunnat höja priserna på el trots att produktionskostnaderna för vind-, vatten och kärnkraftsel har varit närmast oförändrade.
Det mest övertydliga exemplet på hur näringslivet har kunnat driva upp sina vinster på bekostnad av löntagarna finns inom dagligvaruhandeln. Handelsoligopolet med tre dominerande kedjor (ICA, Coop och Axfood) har drivit fram ”ICAflation”.
Konkurrensverket presenterade strax innan semestrarna en brutal uppgörelse med oligopolet. Verket konstaterar att för flera basvaror, så som ägg, smör och kyckling, är ”dagligvaruhandelns ökade påslag större än vad som kan motiveras av ökningen i inköpskostnader.” Det betyder helt enkelt att livsmedelskedjorna inte bara har kunna behålla sina vinstmarginaler – man har till och med kunnat utvidga marginalerna.
Oligopolet inom dagligvaruhandeln är ett glasklart exempel på hur näringslivets vinstandel har tillåtits att skjuta i höjden. Men ICAflation finns sannolikt inom många andra branscher.
Hur bör då de den historiskt höga vinstandelen hanteras? Ja, ur mitt perspektiv så handlar det om att öka spegelbilden av vinstandelen – det vill säga löneandelen.
Det svenska näringslivet går starkt och har kunnat rulla över sina kostnader och mer därtill på konsumenterna. I kommande avtalsrörelser blir den förhöjda vinstandelen en viktig pusselbit när arbetstagarna formulerar sina krav på löneökningar år 2025.
