Casinosocialismen som nu uppdagats inom socialdemokratin är inte bara moraliskt klandervärd – den är även en tragisk allegori över det Sverige den socialdemokratiska makthungern skapat.
I takt med fallande medlemstal har S finansiering blivit allt mer beroende av spelintäkter från lotteribyrån A-lotterierna, vilka under de senaste tio åren dragit in över en halv miljard kronor till den samlade partikassan. Lotterier av denna typ har dessutom genom socialdemokratiskt framdrivna beslut undantagits från det generella lotteriförbudet, spelskatten, kravet på kundkännedom och kreditförbudet – vilket innebär att man också kunnat sälja lotter på kredit utan att behöva ta hänsyn till vilka kunderna är.
Denna ordning ledde redan 2017 till skandal, då Dagens Nyheter avslöjade att S hade sålt tusentals lotter till redan skuldsatta människor, och under perioden 2014 - 2017 skickat över 8000 personer till kronofogden för spelskulder. I samband med ännu ett avslöjande som visade att de socialdemokratiska lotteriförsäljarna med hjälp av manipulativa manus specifikt riktat in sig på fattigpensionärer gick regeringen slutligen fram med förslag på förbud mot partilotterier.
Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg beskrev omedelbart detta förslag som en “anti-S-lag”, den före detta justitieministern Morgan Johansson twittrade att Sverige höll på att förvandlas till Ungern, och partiledaren Magdalena Andersson menade att ett lotteriförbud utgjorde ett hot mot demokratin.
I veckan avslöjade DN att S-lotternas stenhårda telemarketing mot äldre nu istället flyttats till Spanien, där flera ansvariga även har direkta kopplingar till svensk gängkriminalitet. Som konsekvens meddelade partisekreterare Tobias Baudin att partiet nu upphör med telemarketing, och att både vd och styrelse får avgå.
Beslutet är dock en rökridå, för även den styrelse som S verkställande utskott inte längre har förtroende för består av tunga socialdemokrater – bland annat det verkställande utskottets egen partikassör och ekonomichef, höga företrädare för SSU och den gamle statssekreteraren Sten Olsson – vilka alla behåller sina positioner inom partiet.
Mönstret känns igen från S anmärkningsvärda krishantering när det uppdagades att flera ABF-lokaler i Botkyrka infiltrerats av gängkriminella, vilka centrala S-toppar både känt till och förnekat.
Att samma parti utmålar det som ett hot mot demokratin när oppositionsföreträdare delar fula bilder på internet (eller för den delen offentligt misstänkliggör hederligt folks finansiering) vittnar om en partikultur i fritt fall. Den sammantagna bilden visar nämligen att det socialdemokratiska partiet nu helt principlöst tolererar allt från Hamas-apologeter till gängkriminella bedrägerier riktade mot både folkrörelsen och fattigpensionärer – så länge det hjälper partiet att behålla makten.
Frågan är nu om S har anständigheten att själva avveckla sina lotterier, eller om regeringen ska tvingas förbjuda deras skrupellösa casinosocialism.
