I skrivande stund arbetar Skolverket med att färdigställa skärpta föreskrifter för det systematiska kvalitetsarbetet i svensk skola. Vidare instruktioner väntas landa i lärarrummen under nästa år. Syftet är att komma åt betygsinflationen.
Låt oss ta sommarskolan som exempel på både problem och föreslagen lösning. Lovskola infördes 2017, i syfte att ge fler elever godkända betyg i grundskolan och behörighet till gymnasiet. Nyligen granskade tidningen Fokus resultatet av ferieskolan och lägger i dagen en betygsruljangs med stora trovärdighetsproblem. ”Det skulle formligen trummas igenom elever med godkända betyg” säger en lärare i reportaget. Terminslunken med lektioner, läxor och prov, följt av varningar hem, samtal och extrainsatser har inte räckt för att prestera godkänt. Men på två korta sommarveckor uträttar den magiska lovskolan under. Sensationellt ofta får eleven nämligen ett nytt betyg i handen. Nu utan F.
När skolor tillåts konkurrera om eleverna blir betygsstatistiken hårdvaluta. Sommarskolan bidrar till att dopa siffrorna. Stora kunskapsluckor trollas tillfälligt bort. Frikostigheten med betyget E under lovskolan, skapar en falsk grund inför det läsår som följer. Det gör ordinarie lärares planering väsentligt tyngre; svårare blir också avvägningar i metodval och innehåll.
Hjälp att lösa en sådan undervisningsekvation erbjuder inte Skolverket. Däremot knyter myndigheten lovskolan hårt till det systematiska kvalitetsarbetet. På Skolverkets hemsida beskrivs detta som ”en ständigt pågående process som aldrig tar slut”.
Just det påståendet har jag inga svårigheter att tro på. Det är värre med fluffet, frikostigt illustrerat med pilar som beskriver ”en cyklisk process” av diffusa möten. De eviga frågorna i ”kvalitetsverkstaden” lyder: Var är vi? Vart ska vi? Hur gör vi? Hur blev det? Svaren måste dokumenteras, analyseras och följas upp och sen ställas om igen. Här når ingen lärare eller rektor någonsin vägs ände. I Skolverkets förslag på föreskrifter likformas det systematiska kvalitetsarbetet ytterligare. Det betyder i värsta fall nya processkartor, fler pilar, nya ”På spåret”-frågor och långa dialogmöten för en redan hårt prövad kår. Det innebär en distansering från vardagen i klassrummet med konsekvensen att mer planeringstid för undervisningen försvinner upp i sammanträdesrök. Hur avhjälper det betygskrisen?
Ingen av de ansvariga myndigheterna vill kännas vid tillsynsansvar för ferieskolan. Skolverket pekar med pilen på Skolinspektionen och säger att de har ansvar. Någon kontroll görs överhuvudtaget inte, svarar denna myndighet. Skolminister Lotta Edholm (L) har gett direktiv om nya direktiv för det systematiska kvalitetsarbetet. Men detaljreglering kommer inte stoppa betygsbonanzan, ej heller stärka lärarna. Tvärtom. Det systematiska kvalitetsarbete som Utbildningsdepartementet beställt mer av, riskerar att nöta ner duktiga och ambitiösa lärare. Jaga dem på flykten. Det kommer skapa uppgivenhet hos de rektorer som inser att det är hyckleri att schemalägga kvalitetsdialog om delaktighet, inflytande och tillit när ännu en tung laddning kontrollbyråkrati trycks in i ett trasigt system.
