Sveriges vinstdrivande friskolor ligger illa till. Vänstern har velat få bort vinstintresset länge. Nu har även högern med skolminister Lotta Edholm (L) i spetsen tröttnat på marknadsskolan.
Väljarmajoriteten har velat avskaffa vinsten som drivkraft i skolväsendet länge. I SOM-institutets senaste undersökning angav 70 procent att vinstutdelning inte ska tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg. Förtroendet har urholkats av en lång rad skandaler där friskolor satt glädjebetyg, brustit i kvalitet och valt bort krävande elever.
I grunden finns den principiella frågan om skolväsendet ska ha elevernas kunskap och fostran som sitt mål – eller om aktieägarna är viktigare. Skolkoncernerna har misslyckats fullständigt med att skapa folklig acceptans för sin verksamhet.
Hittills har politiken svarat på opinionstrycket genom att försöka reglera bort brister. Om friskolorna i lag tvingas hålla god kvalitet finns inget utrymme att tjäna pengar, är logiken. Det har lett till en destruktiv katt och råtta-lek, där staten skapat nya regler och anställt fler inspektörer, medan friskolorna hittat nya sätt att kringgå regleringarna.
Det dags att istället angripa roten till det onda: Drivkraften att tjäna pengar på skolverksamhet.
Att de vinstmaximerande skolornas kritiker inte har bättre svar på hur det ska gå till är dock otillfredsställande.
Det enklaste sättet att avveckla marknadsskolan är att bara förbjuda den. Ett sådant förfarande riskerar att leda till katastrofala följder. Inget hindrar skolföretag att avbryta sin verksamhet på dagen. Lägger de vinstdrivande skolorna ned står femton procent av landets grundskoleelever och trettio procent av gymnasieeleverna plötsligt utan skola. Det är hundratusentals barn och ungdomar.
I likhet med all sofistikerad verksamhet bygger en skola på en mängd relationer – en väv av anställningsavtal, specialiserade lokaler och kontakter mellan lärare, elever och föräldrar. Att riva upp detta har en stor kostnad. Erfarenheten från tidigare skolkonkurser förskräcker.
Det seriösa sättet att fasa ut marknadsskolan är att staten sätter ett slutdatum och samtidigt erbjuder sig att köpa ut ägarna. De skolor som det allmänna köper upp kan samlas i ett offentligt bolag och verksamheten kan fortsätta ostört.
Vad skulle det kosta? En engångskostnad på många miljarder. Börsvärdet på Sveriges största friskolekoncern Academedia är till exempel omkring fem miljarder kronor.
Vad händer med friskoleägare som inte vill sälja? Ett slutdatum för vinstuttag ökar rimligen intresset att sälja. Ägarna har också möjlighet att vara kvar, avstå vinsten och ombilda företaget till ett aktiebolag med vinstutdelningsbegränsning, så kallade svb-bolag.
Nästa fråga är vad som ska hända med de inköpta friskolorna. Alla, även vinstkritikerna, vill behålla valfriheten mellan olika inriktningar och pedagogiker i skolan. Det omöjliggör en återgång till ren kommunal verksamhet. 1980-talets skola är inte målet.
Staten bör inte fortsätta som ägare, utan ska ha målet att hitta nya ideella huvudmän till de förvärvade skolorna. Stiftelser, personalkooperativ, folkrörelser och föreningar är lämpliga. Alternativa pedagogiska synsätt kan beredas större plats: Waldorf, montessori och skolor som bedriver undervisning ute i skog och mark.
En fördel med att staten utser nya huvudmän till friskolorna är att vi slipper de problem som den fria etableringsrätten på skolområdet har inneburit. Det är genom rätten att starta skola och få offentlig finansiering som islamister och charlataner kunnat etablera sig.
Sverige har en mängd organisationer som kan driva skolor. Studieförbunden finns i hela landet och har redan pedagogik som sin kärnverksamhet. Industrin kan äga och driva teknikgymnasier. Inte för att tjäna pengar på skolverksamheten, utan för att säkerställa att det finns välutbildad personal att anställa i framtiden.
Svenska kyrkan kan också spela en roll. Historiskt har klockare och katedralskolor stått för undervisningen. I framtiden kan kyrkan åter få en viktig roll som skolhuvudman, både i städer och på landsbygden. En handfull förskolor och skolor drivs dessutom redan av kyrkans församlingar.
Sverige är redo för att avveckla det urspårade experimentet med vinstdrivande skolor. Väljarstödet är massivt och nu ser en politisk majoritet ut att bildas i frågan.
Det finns risker med processen. Men om vi gör rätt finns möjlighet att skapa den mångfald som friskolereformen på 1990-talet utlovade men aldrig lyckades åstadkomma.
Om skribenten
Socialdemokratisk debattör och tidigare politisk tjänsteman på Regeringskansliet
