Judesuggan är en stenrelief i Uppsala domkyrka, föreställande en sugga som dias av två judar. Eftersom grisen av judar anses vara ett orent djur så är reliefen ett grovt uttryck för antisemitism. Den skapades på 1300-talet, och liknande bilder och reliefer förekommer på flera håll i Europa.
Judesuggan mejslades fram av en okänd konstnär långt innan de första judarna fick tillåtelse att bosätta sig i Sverige, vilket skedde vid slutet av 1700-talet. Att antisemitismen i Sverige är 400 år äldre än den judiska närvaron i landet säger något om dess attraktionskraft. På medeltiden rådde en allmän uppfattning om att judarna var skyldiga till att Jesus Kristus dog på korset och den föreställningen lever fortfarande kvar. Främst i katolska kretsar men även bland protestanter.
Hatpropaganda riktar sig vanligtvis nedåt, mot människor som hatarna anser vara mindervärdiga. Antisemitism, alltså judehat, är annorlunda. Det är ett hat som riktar sig uppåt, mot de förmodat överlägsna, mot dem som hatarna anser sig vara hotade av. I det vänsternarrativ som så många unga människor låter sig förföras av, finns en vanlig föreställning om att världen styrs av hemliga judiska sällskap.
Ungraren George Soros framhålls gärna som exempel, och resten av världens judar består enligt många inom vänstern till stor del av bankirer, ockrare och diamantslipare. Att ashkenazijudarna ofta i undersökningar toppar listan över folk med högst genomsnittligt IQ i världen gör dem inte mer älskade av vänstern. Tvärtom, det förklarar ju deras förmåga till ränksmideri och lömska anslag mot alla ickejudar.
Att staten Israel har blivit vänsterns själva sinnebild för den judiska konspirationen mot resten av mänskligheten bör därför inte förvåna någon. Vissa inom vänstern filtrerar gärna bort oönskade intryck. Vart de än vänder blicken ser de klasskamp och den vita västvärldens dominans över de fattiga folken.
Jan Myrdal formulerade det väldigt tydligt redan på 1960-talet, efter sexdagarskriget som förändrade Mellanöstern för all framtid. Enligt honom var det ett helt vanligt erövringskrig. Ett krig för olja, jord och makt. Israel var ett redskap för Wall Street, och den internationella monopolkapitalismen. Myrdal såg Israel som en rasistisk stat utan existensberättigande. Punkt slut. Någon analys utöver det behövdes inte.
Den uppfattningen gäller fortfarande bland Myrdals efterföljare. Antisemitismen ingår som en integrerad del i vänsterretoriken. Den judiska staten Israel representerar kolonialism och högteknologiskt driven kapitalism, och offren för denna politik är palestinierna som företräder världens alla mörkhyade människor som lider under de vitas förtryck. Hamas attack på Israel den sjunde oktober förra året blir därför ett viktigt fundament i den internationella klasskampen. En milstolpe i en strid med ädelt syfte.
Om vänsterns judehat vilar på en marxistisk klasskampsteori så förhåller det sig annorlunda med det muslimska judehatet. Det har sin grund i Koranen. Där jämställs judar med apor och grisar. De beskrivs som lömska och svekfulla.
Mohammed uppmanar sina anhängare att aldrig lita på judar. För många muslimer, som matas med denna bild från födseln, var det från allra första stund omöjligt att acceptera en delning av det brittiska mandatet Palestina i en judisk och en arabisk del. Israel sågs som en illegitim statsbildning.
När Yassir Arafat talade om en rättvis fred så hade han inte någon kompromiss i åtanke. Han menade att Israel skulle utplånas och ersättas med en palestinsk stat. Det var rättvisa för honom, och den grundinställningen gäller fortfarande. From the river to the sea!
I och med det ökade inflödet av muslimer i Europa, inte minst till Sverige, har ett slags ideologisk konvergens uppstått där vänsterns klasskampsteori smälter samman med muslimers religiöst grundade judehat. Den perfekta stormen, om man så vill.
Judesuggans budskap har överlevt i 700 år. Det kan säkert leva lika länge till.
