Vill du veta var toaletterna ligger får du fråga en bordsgranne. Det samma gäller lösenordet till det trådlösa nätverket. Frånvaron av skyltar i Folkehuset Absalon på Vesterbro i Köpenhamn beror inte på försumlighet, utan är en del av en plan. Absalon handlar om att människor ska ta kontakt med varandra.
Vesterbro är den gamla arbetarstadsdelen i centrala Köpenhamn. Förr var kvarteren kända för prostitution och trångboddhet. I dag flyttar en ung befolkning in i de små och charmiga lägenheterna. Gallerier och ekologiska kaféer ersätter ölschapp och porrbutiker. I vad som tidigare var en kyrka ligger Absalon, ett extra vardagsrum för grannskapets invånare och andra gäster.
När jag besöker Absalon en eftermiddag är entrén full av människor med ihoprullade yogamattor, på väg till och från yogaklasser. Inne i den gamla kyrksalen är stämningen lugn. Runt omkring vid borden fikar studenter med uppslagna laptops. Några timmar senare ska här ske fællesspisning – gemensam middag – vid framdukade långbord. Priset för middag är 60 danska kronor. Den gemensamma måltiden erbjuds varje dag inklusive julafton och är kärnverksamhet på Absalon.
Folkehuset Absalon är frukten av en mans vision. För tio år sedan såldes flera av Köpenhamns församlingskyrkor, inklusive Absalons kirke på Vesterbro. Kyrkan, som är uppkallad efter Köpenhamns grundläggare biskop Absalon Hvide, köptes av entreprenören Lennart Lajboschitz för elva miljoner danska kronor. Det tog ett halvår att bygga om kyrkan. Namnet och exteriören behölls, men invändigt fick altaruppsats och kyrkbänkar lämna plats för vad som i dag är en verksamhet som årligen har 600 000 besökare.
Filosofin på Absalon är att alla är välkomna på lika villkor. Blandningen av åldrar är påfallande, i likhet med utbudet av aktiviteter. Den tidigare kyrksalen fungerar som lokal för konserter, dans, bingo, bordtennis och att gemensamt titta på fotboll. Uppe i kyrktornet finns lokaler för keramik- och konstklasser. Yoga är Absalons enskilt största verksamhet med ett stort antal inriktningar. Att bara fika är populärt – 80 000 koppar kaffe serveras årligen.
Lennart Lajboschitz tjänade sina pengar genom att bygga upp butikskedjan Flying Tiger Copenhagen med omkring 900 butiker runt om i världen varav sju i Göteborgsområdet. Men Lajboschitz bestämde sig för att han ville göra något annat. Han sålde sitt innehav i bolaget och investerade i bland annat Absalon. Verksamheten ska inte göra vinst, men Lajboschitz strävar efter att verksamheten ska bära sig ekonomiskt. Nu, efter nio år och en pandemi, gör den det.
I Danmark är det inte helt ovanligt att framgångsrika företagare i stor skala donerar pengar till samhällsnyttiga institutioner. På denna sida berättade Susanna Birgersson om Köpenhamns nya operahus, uppfört som en gåva till staden och finansierat av en stiftelse grundad av rederifamiljen Møller Mærsk. I Sverige tycks företeelsen vara mindre vanlig.
I Göteborg blir den svaga svenska mecenatkulturen särskilt påtaglig. Varför har Niclas Sahlgren, William Chalmers och bröderna Wilhelm och August Röhss fått så få efterföljare?
Potentiella donatorer finns. Enligt affärsmagasinet Forbes lista från april finns i Sverige 43 personer med en nettoförmögenhet som överstiger en miljard amerikanska dollar. Vi har fler dollarmiljardärer per capita än både USA, Luxemburg och Danmark.
Varför tycks de förmögna vilja föra pengarna till skatteparadis och själva spela golf? Tacksamheten saknas mot det samhälle som möjliggjort för dem bli framgångsrika. Därmed saknas också den vilja att bidra till det gemensamma som korresponderar mot tacksamheten. ”Vad fan får jag för pengarna” verkar vara mottot. Det är synd.
Folkehuset Absalon bidrar troligen till både integration och folkhälsa. Men Lennart Lajboschitz är anspråkslös när det kommer till husets ändamål. Han har ett citat för att beskriva filosofin: ”Lev och gör skillnad i den ’lilla världen’, den värld som finns rakt framför dig, där din familj, dina vänner, din arbetsplats och dina närstående finns.” Citatet är inspirerat från filmen Fanny och Alexander, där Jarl Kulles karaktär Gustav Adolf Ekdahl håller tal till sin familj.
Absalon behöver inte laga en trasig värld. Det räcker att den forna kyrkan blir en plats för yoga och lektioner i keramik för folk på Vesterbro, middag tillsammans med vänner, öl eller bordtennis för nya besökare. Insikten är att relationer blir till i den lilla världen.
Lennart Lajboschitz har byggt något fantastiskt och Absalon borde få efterföljare i Sverige. Var och en som har de ekonomiska resurserna bör överväga att göra något för det gemensamma. Inte för att rädda hela världen, utan för att göra något i den lilla.
