För att bli behörig till ett av Gymnasiets yrkesförberedande program krävs idag godkända slutbetyg i svenska, engelska och matematik från grundskolan. Dessutom krävs godkänt i fem andra ämnen.
Tanken är god. Vissa grundkunskaper behövs för att klara sig som medborgare i ett högmodernt samhälle som det svenska. När systemet infördes under 1990-talet förutsattes att elever som riskerade att inte bli godkända skulle få den hjälp de behövde för att bli det. Grundantagandet var att alla skulle kunna bli godkända med tillräckligt stöd.
Det har visat sig att verkligheten inte fungerat så. Svenska elever är inte sämre än elever i andra länder om man mäter förmåga, men Sverige underkänner betydligt fler. Systemet spärrar i praktiken en stor grupp elever från att läsa vidare på gymnasiet.
Nu har skolminister Lotta Edholm och utbildningsminister Johan Pehrsson efter många om och men bestämt sig för att regelverket måste göras om så att färre elever underkänns. Det kan se ut som en kapitulation – att sänka kraven för att skolan inte lyckas med sitt uppdrag. Men mycket talar för att ministrarnas omsvängning är riktig.
Den femgradiga betygsskalan som gällde från 1962 till 1994 hade inget absolut underkänt. Låga grundskolebetyg påverkade medelvärdet och därmed möjligheten att komma in på vissa eftertraktade gymnasielinjer. Men en etta i matte innebar inte en stängd dörr. Det systemet fungerade.
En skillnad mot för 30-40 år sedan är att det idag i princip krävs gymnasieutbildning för att få ett jobb, även när det inte är helt motiverat. En annan skillnad är att de två-åriga gymnasielinjerna avskaffats och att kraven på att läsa teoretiska ämnen höjts på de praktiska utbildningarna. Även här har motivet för reformerna varit att ”alla ska med”, men resultatet blivit utslagning av svaga och studietrötta elever.
I grunden handlar det om människosyn. Det kan tyckas humant att utgå från att alla kan och vill klara vissa högst ställda krav – men resultatet av det synsättet har snarast blivit inhumant. Om kravet på godkända kärnämnen i grundskolan för att kunna gå vidare till de mest praktiska linjerna på gymnasiet tas bort, så måste även dessa utbildningslinjer förändras. Alternativt får man införa helpraktiska linjer som alternativ.
För den sjundedel av eleverna som idag inte klarar att få godkända slutbetyg från grundskolan är det i regel bättre att kunna gå vidare till en praktisk yrkesutbildning som kan ge en fot in på arbetsmarknaden, än att tvingas sitta med teoriprov. Möjligheten till kompletterande studier längre fram i livet ska naturligtvis finnas kvar.
En sådan förändring betyder inte att kraven på att kunna svenska, matematik och engelska släpps helt. Men låt det visa sig på gymnasiet. Många arbeten kräver främst att kunna förstå och ta till sig instruktioner och förstås en motivation att arbeta.
Alla kommer inte räddas av en regeländring. Men dagens system knäcker unga människor snarare än att det hjälper dem. Det måste det bli ändring på, även om det kräver att vi ger upp utopin att alla har samma möjligheter.
