Jag har under årens lopp varit ganska skicklig i att finna de lättkränktas mest erogena zoner – sådant man inte får säga eller debattera. Men få ämnen jag debatterat mäter sig med älgjakten. Det är något man bara inte får ifrågasätta.
Man ska vara tacksam för att dessa djurälskande idealister sköter vår fauna. Och det är jag, i viss mån. Jag är tacksam mot de seriösa som bryr sig om djuren, de som skjuter in sina gevär, är nyktra, har syn, hörsel och förstånd i behåll. Dem är jag tacksam till. De behövs när det kommer till skadat vilt, en växande vildsvinspopulation och till viss del älgjakt.
Däremot vill jag stoppa all form av nöjesjakt. Jag vill också stoppa alla halvfulla gubbar som med dålig syn använder sin bössa en gång om året och är ute och skadeskjuter. De är huvudsakligen ansvariga för att ungefär tusen älgar skadeskjuts varje år. Nu har jag en ny grupp jag vill stoppa: Företag med intresse att bli av med älgen oavsett hur.
Jag tror kollegialiteten inom jägarkåren är stor. Jag tror även de bra jägarna håller de dåliga om ryggen. De senare kanske är chef i jaktlaget, äger skogen, är ens svärfar eller morfar. Mina förutfattade meningar säger att tystnadskulturen blir starkare ju längre norrut man kommer. Norr om Örnsköldsvik är den typ kompakt. Det ska mycket till för att jägare ska anmäla andra jägare. Än mer för att gå ut offentligt och kalla andra jägare oetiska och omoraliska. Jag tror, att när det händer, då är det illa på riktigt.
Det är sällan man läser jaktkritiska artiklar i vanliga tidningar. Om det är mäktiga fötter man inte vill trampa på, eller om det inte är intressant då det ”bara” gäller djurs lidande - som inte gills - det låter jag vara osagt. Jag ska inte gissa mer.
I ett älgskötselområdet Norr om Örnsköldsvik är älgstammen så svag i att jägare är oroliga för dess ”utrotning”. I området är älgkorna dräktiga med foster stora som rådjur, ansträngda av vinter och 1,5 meter tung snö.
I Området har skogsbolaget Holmen avverkat all gammal skog och därmed har blåbärsriset försvunnit. Holmen har sedan på jätteområden längs med älgens vandringsleder planterat contorta som älgen inte kan äta. Nu plogar de skogsvägarna för att med egen personal ta sig ut och skjuta ovan beskrivna djur.
I Tidningen Jakt och Jägare (25/1) intervjuas jägaren Örjan Norberg, han beskriver det ovanstående som ”extremt omoraliskt” och ”en etisk brist och avsaknad av jägaretik.”
Enligt en omfattande skadeskjutningsstudie från 1998 hittas aldrig en på hundra av de älgar som skjuts. Då 100 000 älgar varje år dödas rör det sig alltså om cirka tusen individer. De går runt med sönderskjutna kroppsdelar och går en helvetesdöd till mötes. Det behöver inte vara så. Om fler jägare sa ifrån, om fler bra jägare skulle sluta hålla de dåliga om ryggen så skulle det ske en stor förbättring. Jag tror inte Holmen kommer att kunna genomföra sin planerade slakt på de havande korna. Detta för att riktiga jägare säger ifrån.
Man måste få ifrågasätta älgjakten och hur folk och företag agerar under den. Det är inte bara skogsbolag som agerar extremt omoraliskt. Det gör alla som avfyrar ett skott som riskerar att missa. Nu är det upp till alla jägare att inte bara stoppa Holmen, utan alla halvfulla gubbar utan jägaretik.
