I riksdagsvalet 2022 fick Socialdemokraterna sitt näst sämsta valresultat i modern tid. Sedan dess har partiet ägnat sig åt självrannsakan.
Förra året gavs tio arbetsgrupper i uppdrag att ta fram ny socialdemokratisk politik. Ett av de mest uppmärksammade förslagen kommer från arbetsgruppen Ett hållbart och utvecklande arbetsliv för alla. Arbetsgruppen föreslår en stegvis förkortning av arbetsveckan till 35 timmar fram till 2035.
Det finns en anledning att Socialdemokraterna lägger fram just det här förslaget. Förutom att partiet slipper kulturkrigsfrågor betonas konflikten mellan arbete och kapital, det är där Socialdemokraterna känner sig mest hemma. Framför allt är det ett försök att locka tillbaka alla arbetarväljare som har övergett partiet för Sverigedemokraterna.
Dessvärre tenderar den här typen av frågor att ta fram borgerlighetens sämre sidor: som bristande empati och en överdriven förkärlek för makroekonomiska analyser.
”För att bygga Sverige rikare och tryggare behöver vi tillväxt och produktivitet, och då behöver vi jobba för att nå det”, säger finansminister Elisabeth Svantesson (M) (DN 15/6).
”Om vi ska jobba mer än tio procent mindre vill jag upplysa alla om att det inte finns någon svart hatt som vi kan dra upp en kanin ur”, påtalar arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) (SVT 9/8).
Ministrarna har inte fel i sak. Med tanke på att Sverige genomgår stora demografiska förändringar där allt färre ska försörja allt fler är det svårt att se hur förkortad arbetstid skulle fungera med bibehållen välfärd. Men det betyder inte att Socialdemokraternas analys saknar poänger.
”På senare år har många tjänstemän fått ett mer flexibelt arbetsliv samtidigt som många arbetare blir mer kontrollerade och saknar möjligheter att jobba hemifrån”, skriver Socialdemokraternas arbetsgrupp på DN debatt (10/8).
Det går inte att förneka att heltid för arbetare och tjänstemän är två helt olika saker. Medan en tjänsteman kan styra sitt arbetsliv i större utsträckning och arbeta hemifrån vid behov behöver de flesta arbetare stämpla in och ut. Medan en tjänsteman kan ”vobba”, det vill säga vabba samtidigt som man jobbar, har arbetare inte den lyxen.
Att låtsas som att arbetsvillkoren för tjänstemän och arbetare inte skiljer sig åt är bara dumt. Det betyder inte att lösningen är allmän arbetstidsförkortning, det passar inte alla yrken. I värsta fall kan det bidra till att öka stressen på jobbet i stället för att minska den.
Det borde i stället vara upp till arbetsmarknadens parter att reglera arbetstiden. Det finns också flera fackförbund som har prioriterat kortare arbetsveckor framför lönehöjningar i avtalsrörelsen. Det är en bättre lösning.
Socialdemokraterna verkar mena allvar med att vinna tillbaka arbetarväljarna till valet 2026. Om Tidöpartierna ska undgå att förlora dem till Socialdemokraterna gör de bäst i att inte framstå som känslokalla borgare som bryr sig mer om siffror än människor.
