Regeringen sänker dieselpriset med 5,5 kronor vid pump. Detta genom att kraftigt minska den så kallade reduktionsplikten som tvingat bensinbolagen att blanda in en viss andel biobränsle. För att hela sänkningen ska bli verklighet är det dock viktigt att hålla koll på att bolagen inte kapar åt sig en del av kakan själva.
I sak är regeringens åtgärd mycket lätt att försvara. Reduktionsplikten är nämligen usel miljöpolitik som slår undan benen för svensk transport- och jordbrukssektor och indirekt drabbar hushållen i form av höga livsmedelspriser.
Sverige har haft Europas högsta reduktionsplikt och bland Europas högsta bensin- och dieselpriser (högst vad gäller diesel). Reduktionsplikten skulle dessutom räknas upp automatiskt varje år, vilket skulle leda till ännu kraftigare höjningar om inte regeringen satt ned foten.
Regeringens besked innebär inte minst en lättnad för svensk landsbygd och att hotet mot vår livsmedelsförsörjning minskar. Nästan alla tunga transporter körs på diesel och för en vanlig lantbrukare har systemet kunnat innebära fördyringar på hundratusentals kronor. Reduktionsplikten fördyrar därmed både mat och transporter, vilket driver upp inflationen. Till detta kommer att ett stort antal hushåll också har dieselbilar.
Är det då inte dåligt för miljön att sänka reduktionsplikten, vilket ofta görs gällande i debatten? Faktiskt inte. Professor John Hassler, som är en av landets ledande experter på miljöekonomi, har gång på gång påtalat att reduktionsplikten är en ineffektiv klimatåtgärd (SvD 21/11, 30/11, 2022). Det är han inte ensam om att tycka bland forskare på området, men budskapet har svårt att nå ut då det krockar med den nationella strategin att ”Sverige ska gå före”, en strategi som i dag drivs på av olika branschintressen och älskas av politiker som vill ha ett storslaget projekt.
För klimatet finns det dock ingen poäng med att Sverige dammsuger upp den internationella marknaden för biodrivmedel (90 procent importeras). Det ser bara bra ut i den nationella statistiken men fördyrar för fattiga länder att bli mer miljövänliga. Det hör till saken att den globala klimatkrisen bara kan lösas med elektrifiering. Biobränslen är en övergångslösning och en bristvara som bör överlåtas till länder som inte har råd med att snabbt ställa om till eldrift. Om biobränslena inte ersätts med biomassa reducerar de inte ens klimatutsläppen, men det låtsas man inte om.
Som Hassler och andra forskare konstaterat är nationella strategier på globala miljöfrågor generellt problematiska, speciellt när dessa strategier inte kan tjäna som föredöme för andra.
Sverige borde i stället försöka minska utsläppen av metangas samt utveckla och framhålla det svenska skogsbruket som kolsänka. I dag ignorerar vi av politiska skäl att den svenska skogen binder upp stora mängder koldioxid, på samma sätt som vi ignorerar utsläppen från biobränsle. Därtill gör vi faktiskt större miljönytta per satsad krona om vi inom ramen för EU:s nya regelverk hjälper fattiga unionsländer att minska sina utsläpp. Det finns inget "sämre" i det. Tvärtom.
Vi borde helt enkelt lämna den slagordsmässiga miljödebatt där politiker tävlar om vem som "går längst" och har bäst principer utan att ta hänsyn till vad som är mest effektivt. för en politik som inte bryr sig om de sociala, ekonomiska eller ens miljömässiga konsekvenserna kan knappast uppfattas som legitim och hållbar i längden.
