Det finns några grundläggande uppgifter som en fungerande stat måste klara av. En av dem är att veta vilka som befinner sig i landet. Det gör inte svenska myndigheter, konstaterar Riksrevisionen i den nya rapporten Vem där - fastställande av identitet vid statliga myndigheter.
Riksrevisionen har synat statliga myndigheters processer för att säkerställa att den som kommer till Sverige uppger rätt identitet. Den konstaterar både att myndigheternas insatser inte är tillräckligt effektiva och att det saknas viktig kompetens på myndigheterna för att kunna granska identiteter.
Flera myndigheter får tuff kritik, men det allra största problemet är Migrationsverket. Om en person lyckas lura Migrationsverket kan det få oerhört stora konsekvenser för hela det svenska samhället.
Dels eftersom Migrationsverkets bedömning avgör om en person kan få uppehållstillstånd eller asyl i Sverige. Dels eftersom myndighetens fastställande av identitet ligger till grund för andra myndigheters beslut om exempelvis sociala förmåner. Den som vilseleder Migrationsverket kan alltså både få stanna i Sverige på falska grunder, trots att personen inte har rätt till det, och få en väg in i välfärdssystemet.
Men allt är faktiskt inte Migrationsverkets fel. Även om Riksrevisionen påpekar att myndigheten inte har säkerställt att handläggarna har tillräckligt god kompetens för att granska identitetsdokument, saknar Migrationsverket nödvändiga verktyg för att kunna göra sitt jobb. Något som myndigheten har påtalat, åtskilliga gånger.
Exempelvis får inte Migrationsverket lagra eller söka på biometrisk information, som fingeravtryck, för att säkerställa att en person inte använder sig av flera identiteter samtidigt. Om identitetsfusket ska stävjas måste Migrationsverket få göra vad som krävs för att stoppa människor från att lura den svenska staten, annars fungerar inte myndigheten i sin roll som grindvakt.
De släpphänta identitetskontrollerna innebär både stora risker för det svenska samhället och det svenska välfärdssystemet. En omfattande välfärdsstat av svenska mått kräver god kontroll över vilka som befinner sig i landet. Staten behöver kunna säkerställa att enbart de som är berättigade till den kan ta del av välfärden.
Att utgå från att alla som vill komma till Sverige talar sanning, eller att de uppger korrekta uppgifter, gör Sverige till en alldeles för enkel måltavla för dem med illvilliga intentioner. I slutändan blir det svenska folket som tvingas betala, när socialförsäkringsförmåner som pension eller barnbidrag går till människor som egentligen inte har rätt till dem. Det resulterande bidragsfusket är inte bara slöseri med skattemedel, det bidrar även till att undergräva förtroendet för hela den svenska välfärdsmodellen.
Men de bristande identitetskontrollerna utgör också ett hot mot svensk säkerhet. Kryphålen i det svenska systemet har utnyttjats av både terrorister och krigsförbrytare. Polisen har exempelvis varnat för att det finns IS-terrorister som numera lever i Sverige under falsk identitet (Aftonbladet 13/2 2022). Även Samverkansrådet mot terrorism, som består av drygt ett tiotal myndigheter däribland Migrationsverket, har också tagit upp frågan om identitetsmissbruk med regeringen.
Det är svårt att säga exakt hur många som har lyckats ta sig in i Sverige under falska förespeglingar. Men nya siffror från Skatteverket visar att det verkar röra sig om en stor grupp människor. En ny lägesbild från myndigheten visar att så många som 74 000 till 158 000 personer är folkbokförda i Sverige, trots att de inte borde vara det.
Svenska myndigheter måste se till att det blir rätt från allra första början när någons identitet ska fastställas. De myndigheter som har första kontakten med den som kommer till Sverige behöver få bättre möjlighet att både dubbel- och trippelkolla att någons utsaga verkligen stämmer, både genom att kunna ta del av information från andra myndigheter och genom att kunna använda nödvändig teknik. Annars fortsätter Sverige att vara ett öppet mål för kriminella, terrorister och myglare.
