Tidningsdrottningen Amelia Adamo rasar. Hon är förbannad på den nya trenden i sociala medier: ”soft girls” (GP 27/7).
Förutom ett estetiskt feminint ideal går soft girl-trenden ut på att ifrågasätta tidigare generationers feminism. Den hårt arbetande karriärkvinnan som drivs av att krossa glastak ses inte som något eftersträvansvärt. I stället prioriteras andra och mjukare värden. Vissa som identifierar sig som soft girls – men långt ifrån alla – vill hellre bli försörjda av sin partner än att förvärvsarbeta.
Adamo är långt ifrån den enda som upprörs av trenden. Den har debatterats både i etern och spalterna under året. Men de som är förbannade på kvinnor som inte vill göra karriär kan ta det lugnt.
Att såväl kvinnor som män förvärvsarbetar är normen bland etniska svenskar, och har varit det i decennier. Enbart två länder inom EU, Island och Estland, har högre sysselsättningsgrad bland kvinnor än Sverige. Om någon, man eller kvinna, under en period skulle vilja bli försörjd av sin partner är det deras ensak. Det är även upp till dem att se till att det finns någon typ av ekonomisk överenskommelse, så att den ena parten inte hamnar på bar backe om relationen skulle ta slut.
Utanför den mediala medelklassbubblan finns det trender gällande kvinnors deltagande på arbetsmarknaden som är mycket mer oroande: oavsett vilket mått man tittar på ligger utrikes födda kvinnor sämst till i arbetsmarknadsstatistiken. Sysselsättningsgraden för utrikes födda kvinnor är enbart 68 procent, enligt SCB:s arbetskraftsundersökning från i maj. För vissa nationaliteter är siffrorna betydligt lägre.
Säga vad man vill om soft girls. Det är en avsevärd skillnad mellan att vara ekonomiskt beroende av sin respektive och att vara ekonomiskt beroende av offentliga bidrag för sin försörjning. Att vara bidragsberoende får stora konsekvenser för såväl den enskilde som samhällsekonomin, och inte minst för pensionerna. Antalet kvinnliga fattigpensionärer riskerar att slå i taket de kommande decennierna.
”Tidigare har grundskyddet, de skattefinansierade förmånerna, i hög grad utbetalats till äldre kvinnor som har varit mindre yrkesverksamt aktiva. Nu ersätts den gruppen av utrikesfödda generellt sett, och i synnerhet av utrikesfödda kvinnor”, säger Ole Settergren, analyschef på Pensionsmyndigheten (Tidningen Näringslivet 26/6).
Pensionsekonomen Trifa Chireh menar att utrikes födda kvinnors utanförskap på arbetsmarknaden är ”en tickande bomb” för det svenska pensionssystemet (DN 11/1). När fler blir fattigpensionärer ökar kostnaderna för det allmänna. Det kommer att betyda en större försörjningsbörda för dem som faktiskt jobbar, vilket kan leda till att hela pensionssystemets legitimitet ifrågasätts, påpekar Chireh.
Ett fåtal hemmafruar som försörjs av sina män kommer inte att påverka det svenska samhället i grunden, eller utmana det svenska välfärdssystemet. Det riskerar däremot den stora arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor att göra. För den som oroar sig för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden finns det alltså betydligt större problem än några enstaka soft girls i sociala medier.
