Regeringen är på offensiven i skoldebatten. I förra veckan föreslog skolminister Lina Axelsson Kihlblom att det inte längre ska vara tillåtet att tillämpa kötid som urval för skolval. Vidare vill regeringen också lagstifta att alla skolor ska verka för en ”allsidig social sammansättning av elever”, en formulering hämtad ur utredningen "En mer likvärdig skola".
Syftet är att bryta skolsegregationen, som har ökat i Sverige sedan början av 1990-talet. Det konstaterar statliga forskningsinstitutet IFAU i en forskningssammanställning. Elever med samma familjebakgrund går i samma skola, något som i sin tur späs på av boendesegregationen. De områden som för 30 år sedan hade en stor andel elever med utrikes bakgrund har i dag ännu större andel elever med utrikes bakgrund. Vilket beror på att invandringen till Sverige varit ovanligt stor de senaste decennierna. Många som kommit till Sverige har inte integrerats utan bosatt sig i förorter där andelen utrikesfödda redan är hög.
Utöver denna faktor har det fria skolvalet spätt på segregationen. Den elev som har engagerade föräldrar som är väl insatta i hur systemet fungerar har en större chans att gå i en populär skola.
LÄS MER: Gör upp med den naiva synen på marknadsskolan
Det är detta som regeringen vill ändra på. Exakt hur lagstiftningen ska se ut har regeringen inte meddelat än. Men om man utgår från utredningen om jämlikheten i skolan är det tydligt att det inte är enkelt att pussla ihop en ”perfekt” elevsammansättning.
Enligt utredningen är kvotering ett sätt att öka blandningen på skolorna. Genom särskilda kvoter kan socioekonomiskt svaga grupper få större chans att få en plats på attraktiva skolor. Det är detta förslag som flera borgerliga partier nu reagerar emot. Moderaterna menar att regeringen vill sortera barnen utifrån etnicitet (Expressen 17/2).
Men någon etnisk sortering till skolorna kommer knappast att bli verklighet. Det är inte lagligt. Utredningen och flera remissinstanser konstaterar att det inte går att utforma sådana kvoter på grund av diskrimineringslagen. Dessutom skulle det vara stigmatiserande för eleven. I dag är det möjligt att kvotera in nyanlända elever, men den kategorin utgår från antal år i Sverige och inte utifrån etnicitet. Även hemvändande utlandssvenskar räknas in.
LÄS MER: Skolan är ingen experimentverkstad för byråkrater
LÄS MER: Borgerligheten kan bättre än att försvara marknadsskolan
Utredningen föreslår i stället att varje kommun och friskola själva ska utforma en form av förturskvoter, som Skolverket sedan ska granska, med brasklappen att det inte får vara fråga om någon diskriminering på etnisk grund. I stället kan man exempelvis använda sig av statistik kring föräldrarnas utbildningsnivå. Men det får inte bli en ”täckmantel” för etnicitet.
Utöver detta ska kvotering endast användas om det finns fler sökande än vad det finns platser på en skola. Det fria skolvalet ska, enligt utredningen, fortfarande vara en grundbult i systemet. Hade man infört strikta kvoter utan möjlighet till valfrihet hade det varit en radikal omläggning av det svenska skolsystemet, där elever placeras på en skola de kanske inte vill gå i, enbart baserad på faktorer som etnisk bakgrund och föräldrarnas utbildningsnivå. Det är inte troligt att Socialdemokraterna har en annan uppfattning än utredaren här. Och återigen – det skulle vara diskriminering.
Så vad blir kvar av förslaget? Inte mycket. Förvisso kan avskaffade köer leda till att fler får chansen till en plats hos de populära skolorna. Men luddiga förtursregler som i praktiken kan bli mycket svåra att utforma utan att bryta mot diskrimineringslagen kommer inte rå på problemet.
Orsaken till ojämlikheten kommer att kvarstå: Utanförskapsområdena har tillåtits växa. Föräldrar i dessa områden har inte likt medelklassföräldrarna kunskap eller engagemang att genomföra ett aktivt skolval. Och de skolor som då står till buds är för dåliga.
LÄS MER: Kvoteringsidén är feltänkt från början till slut
LÄS MER: Dags att reparera friskolereformen
