För ganska precis ett år sedan tillsatte regeringen en utredning i syfte att korta ledtiderna för miljötillstånd. Det är en ytterst lovvärd ambition, men det är något som skaver.
Utredningen, som ska presenteras i vinter, har delats upp i olika fokusområden. Några är lätta att förstå. Till exempel Sveriges överimplementering av EU-regler. Det är angeläget att staten slutar diskriminera sina egna medborgare och företagare.
Andra är mycket mer kryptiska, och i vissa avseenden är det inte helt lätt att förstå vilka problem regeringen egentligen vill lösa. Bland annat kring serviceskyldighet.
Frågetecknen till trots är det ändå mycket välkommet att regeringen vågar peka ut Miljöbalken som ett problem. Det har den varit ända sedan år 1998, vilket framför allt många småföretagare kan vittna om. Tyvärr gick detta inte upp för beslutsfattarna förrän det drabbade stora, och ibland statsägda, företag drabbades.
För alla som upplevt Miljöbalken inser att den måste rivas upp och göras om från grunden. Därför är det oroande att ända sedan utredningen tillsattes gått att förnimma att regeringen inte är beredd att gå så långt som det behövs.
Det började redan när utredningen tillsattes och statsminister Ulf Kristersson (M) förklarade att ambitionen var att ”korta ledtiderna för olika miljötillstånd när det gäller den sortens investeringar som har långsiktig klimatnytta”.
Även energi- och näringsminister Ebba Buschs (KD) exempel på vad som kräver förbättrat regelverk bekymrar – elnät, metallproduktion, batterifabriker, kärnkraftverk, koldioxidlagring och vätgasproduktion. ”Ska lokala förekomster av knärot, salamander, grodor och så vidare verkligen kunna hindra utbyggnaden av vindkraftparker, gruvor och andra infrastrukturprojekt i den omfattning som sker i dag”, frågade hon.
Regeringens senaste giv i ämnet inger ytterligare oro. Förra veckan presenterades idén att inrätta en tillfällig lag om att försvaret ska slippa prövningar enligt Miljöbalken under fem år. Det ska räcka med en anmälan, och sen ska ärendena tillståndsprövas i efterhand. Det är precis som att regeringen vet att utredningens förslag kring ledtider inte kommer räcka.
Även om det kan vara nödvändigt för att säkerställa vår säkerhet väcker det frågor om rättvisa och likabehandling. Oron att bara vissa sektorer och stora projekt får lättnader medan småföretagen lämnas kvar i ett byråkratiskt träsk är motiverad.
För det är viktigt att när vi nu äntligen kan få till stånd ändringar av Miljöbalken att dessa innebär ökad rättssäkerhet för alla. Inte bara stora företag och de politiskt mest gångbara satsningarna.
Småföretagarna är minst lika viktiga, ofta ännu mer. De är ju på många håll ryggraden i det lokala näringslivet. Dessutom måste ibland även projekt utan uppenbara klimatfördelar få tillstånd. Därför måste Miljöbalken göras om, och förändringarna måste gälla alla oavsett storlek och ägare. Detta får inte bli en försutten chans till nödvändiga ändringar.
