Förra veckan enades Västra Götalandsregionen och berörda kommuner om sin inställning till planerna på en ny järnvägssträckning mellan Göteborg och Borås. Detta efter år av långbänk. Bakgrunden är regeringens besked att skrota planerna på höghastighetståg mellan Göteborg och Jönköping, och vidare till Stockholm.
Detta har paradoxalt nog löst upp en knut. Skälet till det fleråriga dödläget har nämligen varit en oenighet mellan de inblandade kommunerna om sträckningen. Härryda kommun – där Landvetter ligger – har intagit en egen hållning till hur järnvägen ska dras – man har motsatt sig höghastighetsjärnväg och krävt en station i Mölnlycke. Planeringen har därför legat nere i viktiga delar (DN 14/2, GP 15/2).
Nu råder enighet i regionen, både över de lokala och partipolitiska gränserna. Tanken är att det ska gå att pendla till Borås på 35 minuter även utan höghastighetståg – vilket ska vara möjligt även om de vanliga snabbtågen ”bara” går i 250 kilometer i timmen och inte över 300 kilometer i timmen.
Det blir även en länge efterlängtad station vid Landvetter flygplats och en i Mölndal. Lösningen förefaller rimlig. Förhoppningsvis innebär den att byggandet kan komma i gång inom en inte allt för avlägsen framtid. Det är lättare att bygga vanlig järnväg än speciella höghastighetsbanor som bland annat kräver rakare sträckningar.
Ledarsidan har tidigare skrivit att infrastrukturinvesteringar i den storlek som höghastighetstågen inneburit främst är en fråga om politisk vilja – kalkylen är svår att göra eftersom den sträcker sig långt in i framtiden och antalet osäkerhetsfaktorer är många. Men är man inte beredd att skjuta till särskilda pengar för höghastighetståg finns det också starka argument för att prioritera den regionala pendlingen. Just sträckan Göteborg-Borås är i starkt behov av förstärkt järnvägskapacitet. Antalet pendlare på sträckan uppgår till närmast ofattbara 125 000 personer enligt Västra Götalandsregionen, och väntas dessutom öka.
Därför är det positivt att en ny järnväg nu ser ut att komma på plats. Nackdelen är förstås att man i viss mån låser sig vid en lösning som i praktiken gör det mindre attraktivt att bygga snabbspår mellan Stockholm och Göteborg i framtiden. För även om höghastighetståg klarar att köra även på vanlig järnväg skulle de inte kunna köra i full hastighet fram till Borås.
Man kan tycka att den här järnvägen skulle byggts för länge sedan. Men Sverige har de senaste decennierna underinvesterat i vägar, järnvägar, vatten, avlopp och energi. På så sätt har man byggt upp en infrastrukturskuld.
Ytterst skulle det behövas en bredare diskussion kring hur vi finansierar vår infrastruktur och kring de statliga budgetregelverk som idag begränsar investeringsviljan. Frågan är delvis teknisk och delvis reglerad av EU. Men ytterst handlar det om politiska beslut. Fungerande vägar, järnvägar, el och vatten anser nog de flesta medborgare tillhör statens och kommunernas kärnuppgifter.
