Stockholm kallar sig i en del officiella sammanhang för ”Capital of Scandinavia” – Skandinaviens huvudstad – på stilenligt falskt självförnekande engelska. Det har förstås inte fallit i särskilt god jord vare sig i Oslo eller Köpenhamn. Stockholmarna försvarar sitt tilltag med att staden vid mälaren skulle utgöra ett ekonomiskt centrum i Skandinavien.
Faktum är att Storköpenhamn är snäppet rikare än Storstockholm, enligt en sammanställning som Sydsvenskan (4/3 2023) gjorde för ett år sedan – ett försprång som bara lär ha ökat sedan dess med tanke på att Danmark haft markant högre ekonomisk tillväxt det senaste året.
Den svenska huvudstadens anspråk bottnar mer i en förlegad och pompös självbild än i realiteter. Svenska företrädare har generellt svårt att ta in att ”världens modernaste land” inte längre är något föregångsland. Norge är som bekant sedan ganska lång tid tillbaka ett betydligt rikare land än Sverige. Men även i relation till Danmark börjar Sverige halka efter påtagligt sett till nationell BNP per capita. Sverige är med andra ord det fattigaste landet i Skandinavien. Rikspolitikerna kan ännu trösta sig med ett visst försprång gentemot vårt nordiska grannland Finland, men även det håller på att krympa.
Sverige är i dag ett land som ses med en stor dos skepsis i både Norge och Danmark. De påtagliga svenska integrationsproblemen, med tillhörande organiserade kriminalitet har blivit ett problem som även spillt över på våra grannländer.
Det är förstås beklagansvärt att Sverige tappat både ekonomiskt och politiskt förtroende i omvärldens ögon. Men i bästa fall skulle ett lite mindre självgott Sverige kunna öppna för ett ökat skandinaviskt samarbete. Malmö är sedan länge del i en integrerad Öresundsregion. Men även Göteborg skulle kunna knytas närmare de skandinaviska grannländerna. Ser man till var människor, kapital och arbeten är koncentrerade i hela Skandinavien så är faktiskt Göteborg betydligt bättre strategiskt placerat än den svenska huvudstaden – som egentligen är något av en utpost på den skandinaviska halvön.
Göteborg kan dock inte sägas ha fått full utdelning för det faktum att staden ligger mitt emellan Oslo och Köpenhamn, med ungefär 30 mil i vardera riktningen. Förbindelserna består främst av varutransporter – Göteborgs hamn är en nod i Skandinavien. Göteborgs historia som utpräglad industristad sätter fortfarande en tydlig prägel.
Dagens städer tävlar dock om de högkvalificerade tjänstejobben snarare än tunga transporter. Konkurrensen är global. Bättre persontransporter mellan Oslo och Köpenhamn är ett strategiskt intresse för Göteborg – även om det inte är det för Stockholm. Det är troligen en del av förklaringen till att järnvägsförbindelserna längs västkusten i dag är rena skämtet. Skulle standarden bara vara densamma som till Stockholm skulle göteborgare kunna ta sig till både Oslo och Köpenhamn på två timmar.
Nationalism har blivit ett fult ord i de stockholmska maktkorridorerna. Men när det kommer till praktisk politik anses det självklart att Stockholm ska dominera landet på alla upptänkliga sätt. Det har sin rot i samma navelskåderi som får Stockholm att kalla sig ”Capital of Scandinavia”.
