Det har länge varit världens största demokrati. Sedan något år tillbaka är det också världens folkrikaste land. Nu i april går Indiens 1,4 miljarder invånare dessutom till val.
Den sittande premiärministern Narendra Modi och hans parti Bharatiya Janata (BJP) är favorittippade. Hans hindunationalister har redan styrt landet i tio år och ser alltså ut att kunna säkra fem år till. Ett skäl är den starka ekonomiska tillväxten som ligger runt sju procent årligen. Med den tillväxttakten kan Indien väntas gå om Tyskland och Japan och bli världens tredje största ekonomi (efter USA och Kina) under kommande mandatperiod.
Att 1,4 miljarder indier fortfarande har mindre pengar att röra sig med än 83 miljoner tyskar säger förvisso något om landets fattigdom. Men utvecklingen går påtagligt framåt och medelklassen växer stadigt. Många räknar med att Indien också kommer bli en allt viktigare global aktör.
Samtidigt följer Indien samma trend som resten av världen med ett starkt uppsving för religiös och etnisk nationalism. Ungefär 80 procent av indierna är hinduer. BJP anser dock att hinduismen länge har behandlats styvmoderligt.
För att förstå det måste man rekapitulera Indiens historia. På 1500-talet invaderades Indien av muslimska erövrare som upprättade det så kallade Mogulriket. De gynnade hinduer som konverterade till Islam. Indien var med andra ord redan koloniserat när britterna etablerade sig där som kolonialherrar på 1700 och 1800-talen. Vid Indiens självständighet 1947 delades så landet i en muslimsk del (Pakistan och Bangladesh) och en hinduisk (dagens Indien). Spänningen med Islam har långa rötter.
I början av året invigde premiärminister Modi ett jättelikt hindutempel i staden Ayodhya som byggts på ruinerna av den moské som en stor folkmassa under uppmärksammade former förstörde 1992. Aktivisterna motiverade angreppet med att där tidigare stått ett tempel före moskén. Modi planerar också lagom till valet att driva igenom den omstridda lag som ger flyktingar från grannländerna rätt att bli indiska medborgare med undantag för om de är muslimer.
Kritikerna menar att BJP med Modi i spetsen sakta men säkert frångår landets sekulära konstitution och ger hinduerna en privilegierad ställning. Till de mer harmlösa inslagen hör kampanjer för vegetarianism och skärpta regler kring heliga kor. Till de mindre harmlösa hör militanta, extrema grupper som rent handgripligen ger sig på religiösa minoriteter och då inte minst muslimer. Dessa extremister anses få vatten på sin kvarn av Modis politik.
Utvecklingen i Indien följer som sagt en internationell trend. Vid tiden för landets självständighet dominerades landet av det modernitetsbejakande, vagt socialistiska Kongresspartiet – som bland annat kom att knyta starka band till Olof Palme. Liknande modernitetsbejakande partier kom att bära självständigheten i många före detta kolonier, inte minst i muslimska länder. Indien skiljde sig dock från de muslimska länderna i regionen i att landet blev en demokrati.
I dag följer dock Indien den regionala trenden där religion och identitet, ofta under revanschistiska former, har fått ersätta västerländsk socialism och universalism som ledstjärna. Ekonomisk utveckling står fortfarande högt på dagordningen. Men det sekulära värderingspaket som också förknippats med väst har kopplats i sär från bejakandet av pengar och teknik. I det är utvecklingen i Indien långt i från unik.
