Den första januari 1933 skickar Josef Stalin ett telegram till det ukrainska kommunistpartiet. Han kräver att böndernas skördar ska konfiskeras. Allt som inte lämnas till staten betraktas som stöld från staten. Beslutet innebar att partifunktionärer med hjälp av hot, våld och tortyr försatte stora delar av Ukraina i ett svälttillstånd.
Något år senare proklamerade Stalin att kriget mot kulakerna, de jordägande bönderna, var vunnet. Att Stalin var medveten om vad partiets konfiskering av spannmål betydde för befolkningen är ställt bortom tvivel. Massvält och död var inga hinder för makten.
Detta är blott ett av många brott som Stalin och hans regim hade på samvetet. Inte för att samvete var något revolutionärerna tillät sig besitta - deras handlingar ansågs historiskt nödvändiga.
En som tycks dela denna slutsats är den före detta partiledaren för Kommunistiska partiet, tidigare KPML(r), Anders Carlsson som har skrivit en bok om Oktoberrevolutionen och Sovjetunionen. Huvudtesen i boken är inte oväntat att Sovjetunionen är skamfilat och Stalin missförstådd.
Att kommunister skriver böcker om kommunistisk historia är inget konstigt. Det historierevisionistiska arbetet som behöver göras är omfattande. Kommunistiska partiets själva ”selling point” är att de finns till för dem som inte önskar någon reformering av 1900-talets katastrofala marxism-leninism.
Vad som däremot är väldigt konstigt är att Vänsterpartiet överhuvudtaget vill ha något att göra med en person som Carlsson och hans idéer. Under rubriken ”Resa in i det okända – vill vi ha det som i Sovjet eller vadå?” bjuder Vänsterpartiet Göteborg den 30 oktober in till föreläsning med författaren.
Föreläsningen hör till studier ”Inför kongressen 2020”. Är andemeningen med föreläsningen att vänsterpartisterna ska skola sig i lite stalinistisk organisationsteori inför mötet med det övriga partikamraterna i landet?
I Inbjudan skriver partiet att: ”Sedan 1991 är det ett faktum att socialism eller de realsocialistiska staterna inte existerar längre i en större omfattning”. Det gick åt skogen! Men värt ett försök till, resonerar kanske den som skrev inbjudan. Syftet med att bjuda in Carlsson är: ”Vad kan vi som kämpar för socialism idag lära oss av de som försökt före oss”. Ja, vad kan Carlsson med sin överslätande attityd lära Vänsterpartiet, att det inte var så jädra illa under Stalins styre?
Om Carlsson skriver Vänsterpartiet att han med sin bok försöker belysa den ”sovjetiska historien, utvecklingen och skeendena ur ett perspektiv underifrån”. Vad betyder det ens? Carlssons ärende är att rentvå en diktatorisk regim som Vänsterpartiet bör göra sitt yttersta för att skapa avstånd till. Han skriver inte med ett "perspektiv underifrån". Hans perspektiv är stövelns som under mer än ett halvsekel trampade Östeuropa i ansiktet.
Vänsterpartiet har en rätt tung historisk skuld att beta av. Lojalitet med Sovjetunionen. Kompakt tystnad när Norge och Danmark invaderades av Nazityskland (även kommunisterna i Sverige upplevde sig bundna av Molotov-Ribbentroppakten). Gratulationer till Nordkorea. Varje gång det var möjligt valde dåvarande VPK att ställa sig på fel sida om historien.
På partiledaren Jonas Sjöstedt låter det alltid som att Vänsterpartiet gjort och gör sitt yttersta för att markera avstånd mot sovjetkommunismen och 1900-talets demokratifientliga socialism. Han har en del arbete kvar att göra i Göteborg verkar det som.
