Liberalerna vill begränsa barns användande av sociala medier, spel och streamingtjänster. Partiet vill införa en åldersgräns på 15 år i lag. Barn yngre än så ska behöva föräldrars godkännande för att använda de nämnda plattformarna (DN 4/3). Partiledaren Johan Pehrson har även uttalat sig för ett generellt förbud efter klockan 23 för minderåriga användare (SR 3/3).
Det kan tyckas som ett drastiskt förslag. Men forskningen visar allt mer entydigt att skärmberoendet allvarligt skadar barnens psykiska hälsa. De många timmarna på nätet avskärmar dem från normalt socialt umgänge, sömn och fysiska aktiviteter. Sociala medier tenderar också att skapa en direkt osund jämförelsekultur.
Den framstående amerikanske socialpsykologen, Jonathan Haidt, har länge varnat för utvecklingen. Hans studier tyder på en kraftig ökning av psykisk ohälsa bland unga. Bland amerikanska tonårstjejer upplever i dag en majoritet ”ihållande nedstämdhet och hopplöshet”. Enligt Haidt har det delvis med riskundvikande och överbeskyddande föräldrar som skärmar av barnen från verkligheten att göra. Men att ungdomarna utlämnats till en digital pseudoverklighet har gjort saken betydligt värre.
Haidt menar att man måste ta hänsyn till den så kallade nätverkseffekten för att förstå hur genomgripande användandet av plattformar som Instagram och Tik Tok påverkar de unga. Skärmanvändandet skapar en ny norm där i stort sett allt socialt liv utspelar sig digitalt. Det går därför inte att bara enkelt mäta individens hälsa i relation till hur många timmar denne spenderar framför mobilen. Hela gruppen påverkas av den nya normen.
Den som inte hänger med får betala ett pris i form av utanförskap. Därmed har vi att göra med vad som inom samhällsvetenskapen brukar kallas ett ”fångarnas dilemma” – alla skulle tjäna på att ägna mindre tid åt sociala medier, men en enskild individ har litet att tjäna på att bryta mönstret. Detta dilemma förstärks bland ungdomar där grupptrycket ofta är högre.
Det finns med andra ord starka skäl att begränsa ungdomars skärmanvändande. Frågan är hur det ska göras. Mobilförbud i skolan har redan införts och borde vara en självklarhet, även om en studie från Göteborgs universitet visat att de elever som vill hittar sätt att kringgå det.
Risken är stor att Liberalernas förslag blir ännu lättare att kringgå för ungdomar som vill det. Partiet vill nämligen – på goda grunder – inte införa ett generellt krav på alla nätanvändare att verifiera sin ålder, och därmed sin identitet. En minderårig kan med andra ord bara låtsas vara 18 år.
Det här kan tyckas göra förslaget meningslöst. Men riktigt så enkelt är det inte. Normer spelar roll, speciellt om de backas upp av lagstiftning. Om tillräckligt många ungdomar håller sig borta från sociala medier blir också Haidts ”nätverkseffekt” mindre. Det blir helt enkelt inte lika intressant att vara där.
Att gå så långt som att tvinga alla vuxna användare att verifiera sig – med exempelvis bank-ID – vore å andra sidan en kraftig inskränkning av den personliga integriteten. Den uppenbara risken med ett sådant system är att klåfingriga politiker snabbt utvidgar det till att begränsa vuxna medborgares tillgång till allt de ogillar på nätet – där både högern och vänstern har sina speciella käpphästar och hatobjekt. Att sätta ett sådant potentiellt kraftfullt auktoritärt kontrollsystem i händerna på de styrande är ingen god idé.
Liberalernas förslag får därför anses ganska välavvägt. Kanske inte just tidsgränsen vid klockan elva på kvällen är den mest genomtänkta lösningen, men en generell åldersgräns vid 15 år är inte konstigare än att vi har åldersgränser för att dricka alkohol eller köra moped – som också går att kringgå. Ny teknik är inte per definition en otvetydig välsignelse och det vore inte första gången i historien användandet av den regleras efter hand. Det är snarast så det alltid gått till.
