Vi svenskar har Luther på axeln, brukar man säga. Vi har ständigt dåligt samvete för att vi inte anstränger oss mer på jobbet.
Huruvida Martin Luther verkligen är orsaken bakom svenskarnas arbetsmoral – han var faktiskt något av en festprisse – är kanske mindre relevant. Svenskar och skandinaver i allmänhet har hög arbetsmoral, visar internationella attitydjämförelser. Det är inte konstigt att Nya Moderaterna lyckades just genom konceptet ”arbetslinjen”.
Men att vi svenskar generellt har en hög arbetsmoral, eller åtminstone har självbilden att vi har det, är inget skäl att inte ha någon form av självrisk i de offentliga försäkringssystemen. Moralen beror nämligen i hög grad på hur systemen är utformade. Karensdagen i sjukförsäkringen infördes av en anledning på 1990-talet.
Dessvärre kan den nu vara på väg bort.
LÄS MER: Arbetslösheten är Löfvens bortglömda misslyckande
Socialförsäkringsminister Aldaran Shekarabi anser nämligen att karensavdraget – som ersatte karensdagen 2019 och innebär ett avdrag på 20 procent av sjuklönen – är orättvis och slår olika beroende på vad man har för kön, yrke och ställning på arbetsmarknaden.
Han har därför tillsatt en utredning som ska utgå från de tillfälliga karensreglerna under pandemin, då man fick vara hemma med ersättning, och undersöka om det kan bli en permanent lösning. Det vill säga: ingen karensdag alls.
Det är ett dåligt förslag. Shekarabi har förvisso rätt i att det är enklare för kontorsarbetaren än för förskoleläraren att arbeta hemma när man känner sig lite krasslig i stället för att anmäla sig sjuk. Men det är inget skäl att slopa karensavdraget. Olika yrken har olika för- och nackdelar. Socialförsäkringssystemet kan inte ändra det.
Karensdagen, som nu alltså är ersatt med ett avdrag, återinfördes 1993 efter att den togs bort 1987. Under de åren stod staten för nästan hela kostnaden. Arbetstagaren förlorade ingenting på att sjukanmäla sig en dag. Vilket ledde till att sjuktalen sköt i höjden, och framför allt då korttidssjukskrivningarna. Under 1980-talet hade Saab så många sjukanmälda anställda att företaget var tvunget att ha en överkapacitet i arbetskraft. Om alla anställda hade dykt upp samtidigt hade de inte fått plats, skriver docenten i ekonomisk historia Jan Jörnmark i nättidningen Smedjan (25/3).
Flera studier talar för ökade sjukskrivningstal om karensavdraget slopas. Statliga uträkningar har kommit fram till att svängningarna i sjukskrivningstalen följer regelverksförändringar och inte helt motsvaras av förändringar i folkhälsan. Vilket betyder att den generella hälsan i befolkningen kan vara mer eller mindre intakt, men folk sjukskriver sig ändå mer om reglerna är generösa.
Svenskars självbild må vara att vi är ett hårt arbetande folk, och det stämmer till stor del. Men socialförsäkringssystemet kan inte enbart baseras på en förhoppning att bara de som faktiskt är sjuka kommer att nyttja nya generösa regler.
För det är tyvärr inte så. Exempelvis ökade svenska mäns korta sjukfrånvaro med hela 53 procent i juni 2002 jämfört med samma tid 2001 och 2003. Orsaken var inte att det spreds ett virus som särskilt drabbade män under den sommarmånaden, utan högst sannolikt att fotbolls-VM spelades i Japan och Sydkorea (SvD 8/6 2006). Matcherna spelades nämligen på förmiddagar svensk tid.
Henke Larsson slog Luther med andra ord. Och troligen blir det ännu fler som känner av något i halsen under stora idrottshändelser om karensavdraget försvinner.
Det finns många skäl att se över ersättningarna till sjuka. Exempelvis är sjukpenningen alldeles för låg. Maxtaket på 1 027 kronor per dag är alldeles för snävt och slår mot arbetstagare som drabbas av cancer eller andra sjukdomar där man behöver sjukskriva sig en längre tid.
Men att man förlorar lite på att vara hemma någon eller några dagar per år då man är förkyld är något vi får räkna med. Det är inte de i normalfallet friska arbetstagare som är de ekonomiskt utsatta i samhället, utan de med kroniska och allvarliga sjukdomar. Satsa på att förbättra deras ekonomiska situation i stället.
