I maj månad greps en chef på den statliga biståndsmyndigheten Sida misstänkt för mutbrott och grovt bedrägeri. Mannen häktades kort därefter. Det gäller brott som har begåtts mellan åren 2021 och 2023 i Kongo och Stockholm. Mannen nekar till brott.
Sidachefen hade, enligt anmälan mot honom, genom att locka med svenska biståndspengar, lyckats tillskansa sig stora belopp via illegal provision. Organisationen som SIDA betalade ut pengar till – och som Sidachefen förordade – hade inte den utlovade verksamheten. När svensk ambassadpersonal undersökte saken närmare fann man att organisationen huserade i ett ”spökkontor” (SVT 26/6).
35 miljoner kronor från statsbudgeten har således gått till att berika någon i Kongo, lite oklart vem. Det är knappast pengar vi får se igen. En inte oväsentlig detalj i sammanhanget är att SIDA, som är en statlig myndighet, har avböjt intervju med SVT i denna fråga.
Att korruption är ett omfattande problem i Afrika är inte någon nyhet för SIDA. Det råkar också vara den del av världen som mottar mest svenskt bistånd. Men biståndskorruption är inget exklusivt fenomen för Afrika.
För fem år sedan uppdagades att det Genevebaserade International Center for Trade and Sustainable Development (ICTSD), en organisation som mest producerar rapporter som ingen läser, hade försnillat stora mängder biståndspengar från flera länder, däribland Nederländerna och Storbritannien. Cheferna hade ohemult höga löner, åkte business class världen över och tog privata utgifter på organisationens kort. Sverige hade då hunnit betala ut 200 miljoner kronor under tjugo år till ICTSD.
Att pengar ibland helt försvinner, som nu senast i Afrika eller tidigare i Genève, genom korruption är faktiskt inte det värsta i sammanhanget. Det värsta är att nyttan av biståndsutbetalningarna ofta är tveksam. Exemplet med ICTSD är betecknande för detta problem – vilken nytta gjorde egentligen organisationen, som syftade till att arbeta för hållbar handel? Ingen, inte ens Sida, har ett bra svar på den frågan. Ändå fortsatte pengar rulla in till organisationen, år ut och år in.
Ungefär 50 miljarder kronor kostar biståndet med tillhörande administration svenskarna varje år.
Att ställa frågan: ”Till vilken nytta?” gjorde faktiskt Riksrevisionen under våren. Man konstaterade då att Sida skriver oerhört mycket om sin verksamhet, vi lever trots allt i de olästa rapporternas tidsålder, men att det saknas långsiktiga uppföljningar av biståndets effekter. Det är därför svårt, menade Riksrevisionen, att ”bedöma resultatet av biståndet i förhållande till riksdagens uppsatta mål”.
Korruptionen är alltså inte det värsta med svenskt bistånd – det är oklarheten kring dess nytta. För även om det skrivs spaltkilometer med avrapportering om vad som har gjorts, när och hur – så lyser de långsiktiga uppföljningarna med sin frånvaro. Vilket värde skapades egentligen av att under två decennier skicka pengar till ICTSD? Ingen vet för ingen utvärderade den långsiktiga nyttan.
Riksrevisionen hade en tydlig idé om varför det har blivit så här: Det internationella biståndet styrs av ett väldigt stort antal breda och otydliga målsättningar, i Sveriges fall av sextio olika politiskt överenskomna strategier.
Politikerna enas om mål i budgetpropositionen som sedan översätts till faktisk biståndsverksamhet. Där går det nog snett. Det innebär nämligen att det försvinner iväg pengar till projekt som ligger i linje med de politiskt beslutade målsättningarna, men utan att det ställs motsvarande krav på vad de ska uppnå. Annorlunda uttryckt är det mer prioriterat att biståndspengar linjerar med strategierna (exempelvis hållbarhet och jämställdhet) snarare än att vissa effekter och specifika utvärderingsbara mål uppnås.
Riksrevisionen hade en rad kloka rekommendationer som man får hoppas att både politikerna, som i slutänden styr biståndsverksamheten, och Sida håller sig till. Det handlade om tydligare krav, bättre politiskt förarbete och att göra faktiska långsiktiga utvärderingar.
Men Riksrevisionen var ändå på tok för försiktig. Om det finns en verksamhet som varje år brukar omkring 50 miljarder skattekronor så bör det finnas betydligt högre ställda krav på att pengarna faktiskt gör ordentlig nytta.
Det finns ett annat och mer radikalt förslag som skulle förändra hur svenskt bistånd utformas: Låt det omfattas av det som kallas för ”zero-based budgeting”. I stället för att årligen besluta om ett fast belopp för biståndet, vilket har varit fallet sedan många decennier, borde budgeten varje år vara noll kronor.
Det är ett sätt att skapa en budget där varje kostnadspost måste motiveras från grunden för varje ny budgetperiod, snarare än att bara justeras baserat på föregående periods budget. Det innebär att budgetprocessen startar från "noll" och varje utgift måste rättfärdigas utifrån behov och förväntade fördelar.
LÄS MER: Vad får vi för biståndspengarna egentligen?
LÄS MER: Svenska partier ska inte fördela biståndspengar
Med nollbudget varje år skulle det förstås bli mycket mer jobb för de som ansökte om pengar. Men det skulle också bli betydligt enklare att stryka projekt som inte fungerar eller som inte levererar vad som utlovats. Snarare än att finansiera samma insatser år ut och år in skulle nya insatser behöva motiveras väldigt väl och det skulle ske kontinuerliga utvärderingar för att avgöra om de når målen.
Visst kan man fortsätta förfasas över korruption eller att miljoner skickas i väg till oklar eller ingen nytta. Det kommer förstås att komma upprörda politiska reaktioner från riksdagen efter den senaste skandalen. Kanske tillsätts en utredning eller så får biståndsminister Johan Forsell (M) för sig att införa någon ytterligare kontrollinstans.
Eller så gör man en radikal omdaning av hela biståndspolitiken – nollställ budgeten, varje år. Se till att enbart de absolut bästa biståndsprojekten som kontinuerligt kan bevisa sitt värdeskapande arbete fortsätter finansieras.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
