I måndags presenterades regeringens kärnkraftsutredning. Den är ett stort fall framåt, men det hade inte skadat att ge utredningen en månad extra för ytterligare fördjupning.
Hårt sammanfattat skissar utredningen på en modell där staten ställer ut förmånliga kreditgarantier för 75 procent av byggkostnaden. Staten ska också under 40 år garantera producenten ett pris om 80 öre per kilowattimme.
Om spotpriset går under 80 öre ska staten alltså betala mellanskillnaden. Om priset går över 80 öre ska producenten i stället betala staten. För att finansiera statens kostnader föreslås en ny skatt som ska läggas på hela det svenska elkundskollektivet.
Även om modellen fortfarande har vissa abstrakta inslag är fördelningen av risk och vinst till statens nackdel sannolikt attraktiv för investerare. Med tanke på att det är bråttom att bygga ny kärnkraft, och att staten är redo att bära risken, borde även en borgerlig regering överväga att ge det statligt ägda Vattenfall i uppdrag att bygga.
Ett sådant beslut skulle inte bara vara det snabbaste alternativet, utan även innebära att staten, läs skattebetalarna, får behålla kompensationen för den risk som tas.
När prisgolv på el diskuteras kan det vara värt att minnas Kristdemokraternas krav under valrörelsen. Då krävde partiet att staten skulle lätta på bördan för hushållen genom att betala 90 procent av elräkningen över 70 öre. Nu är det prisgolv som föreslås producenterna högre än vad KD ansåg vara smärtgränsen under valrörelsen. Att hamna i regering kan ibland innebära ett brutalt uppvaknande.
Utredningen präglas i viss del av borgerlighetens ovana av att regera. Förslagen är inte skyddade mot framtida politiker i samma omfattning som ett s-märkt departement sannolikt hade presenterat. Kommande regeringar ska inte kunna sänka hela projektet genom att höja räntan. Detta måste styras upp.
Motståndarna är tydliga med sitt missnöje. På Twitter skrev Åsa Lindhagen, miljö- och klimatborgarråd (MP) i Stockholm, att: ” Detta blir oerhört dyrt för svenska folket om det genomförs. Nej till en Ebba Busch-skatt som ska betalas av elkonsumenterna i decennier. Nej till svindyr kärnkraft (som tar låååång tid att bygga).”
Det är helt rätt att utredningen hade kunnat fördela risk och vinst annorlunda, och att förslagen omfattar mycket pengar. Men det är osannolikt att något av de förslag med vind- och solkraft samt storskalig lagring som kritikerna pratar om är billigare eller bättre än kärnkraft. Ju mer pengar vi har plöjt ner i vindkraft, desto sämre har ju situationen i elnätet blivit.
Kritikerna bör ta det lilla lugna. Det är deras politik som gör att vi sitter i den här sitsen. De summor de klagar över är egentligen kostnaden för att återställa vad de förstört.
Det här är inte en prislapp för ny kärnkraft, det är en prislapp för att reparera vad S lät främst MP förstöra – även om Alliansen inte på något vis är fri från skuld. När vi nu vet kostnaden är det dags att börja prata ansvarsutkrävande.
