Användningen av kejsarsnitt ökar i nästan hela världen. I vissa länder, som Turkiet och Cypern, sker en majoritet av förlossningarna genom kejsarsnitt. Men i Sverige, Finland och Norge är siffran runt 16 procent.
Hur kan det skilja sig så mycket mellan olika länder, och vem gör egentligen rätt? Från Världshälsoorganisationens, WHO:s, sida rekommenderas att kejsarsnitt används då det är medicinskt och psykologiskt motiverat, inte annars.
Att hålla nere antalet kejsarsnitt är bra, därom råder det konsensus inom vården. Men ska andelen minimeras till varje pris?
GP:s granskning av förlossningsvården visar att vissa kliniker i Sverige har gjort sitt yttersta för att minska antalet kejsarsnitt. Även kvinnor som av medicinska eller psykologiska skäl vill undvika vaginal förlossning har haft svårt att få igenom sina önskningar.
En i grunden god princip, att hålla andelen kejsarsnitt låg, har i enskilda fall har visat sig vara förödande.
Granskningen väcker frågan om vad som händer när vården inte har tillräckligt tydliga riktlinjer. I fallet med kejsarsnitten finns rekommendationer (som inte är lika styrande som riktlinjer) men de kan tolkas på flera sätt.
Därför har vi fått regionala skillnader i förlossningsvården. Och det är svårt att inte anse att det är orättvist. Hur kommer det sig att kvinnor i en region, om de har goda medicinska och psykologiska skäl att inte föda vaginalt, nekas kejsarsnitt medan om de åker till en annan region erbjuds det?
För den som kan tala för sig och har koll på hur man gör i andra regioner är det här kanske inte ett större problem än att det är väldigt omständligt att föda långt bort från hemorten. Men för de kvinnor som blir övertalade (eller överkörda) så är det här både stressigt och ångestfyllt.
Löser man då problemet med tydligare riktlinjer på nationell nivå? Så enkelt är det tyvärr inte, även om det förstås är ett steg i rätt riktning.
Svensk vård är inte centraliserad utan sköts på regionnivå. Nationella riktlinjer kan vara ett stöd för regionerna, men det är ingen garanti att alla följer dem till punkt och pricka, eftersom de inte är bindande. Och i vissa fall har det visat sig att riktlinjerna blir fel medan vården utvecklats lokalt av läkare och annan vårdpersonal.
Ta exemplet med vård till barn med könsdysfori. På Karolinska ansåg en grupp läkare häromåret att riktlinjerna för vården var otillräckliga och att de gick emot läkarnas beprövade erfarenhet. Vidare ansåg de att riktlinjerna inte var uppdaterade gällande forskningsläget eller tog hänsyn till försiktighetsprincipen.
I fallet med kejsarsnitten är det tydligt att man lokalt, i exempelvis Göteborg, håller hårt på en princip som skiljer sig från de rekommendationer som finns för vården och hur man gör i resten av landet. Men gällande transvården för barn var det precis tvärtom, där var de nationella riktlinjerna ouppdaterade medan man lokalt, i Stockholm gjorde avsteg från rekommendationerna.
Det är en balansgång. Kliniker måste hålla sig ajour vad gäller det aktuella forskningsläget och kombinera det med beprövad erfarenhet. Men går det för långt riskerar vi att få öar av vårdkultur som går på tvärs med vad som ger bäst resultat och vad som är konsensus hos vården i övrigt. Det finns ingen enkel lösning på problemet eftersom styrningen av vården är komplicerad.
En sak är dock säker och det är att granskning av vården inte är ett hot. Tvärtom. Att vården granskas kan faktiskt bidra till att man har en öppnare diskussion mellan regionerna om hur man gör och varför.
LÄS MER: Hade inte medicinskt skäl för snitt – tarmen sprack
LÄS MER: Förlossningsläkaren: ”Att neka ett kejsarsnitt är förmynderi”
Tyvärr finns det ibland en ovilja inom delar av vården att föra den här diskussionen. Som Angelica Dimakis skriver så har GP:s reportrar fått höra att de skrämmer ”tusentals kvinnor” när de granskar vården. Det är ett eko från när vi på ledarsidan för ett antal år sedan uppmärksammade skillnaderna i antal förlossningsskador mellan regionerna, även då fick vi från barnmorskor höra att våra texter kunde ”skapa onödig oro för födande kvinnor”.
Blivande mödrar är vuxna och har rätt att få information om den vård de oundvikligen kommer att komma i kontakt med. Pålästa patienter utgör inte en fara för vården. Inte heller äventyrar det Sveriges låga andel förlossningar med kejsarsnitt. Vad ökad medvetenhet kan leda till är att fler kvinnor som av medicinska och psykologiska skäl inte bör föda vaginalt får den vård som passar dem bäst.
Din åsikt!
Borde kejsarsnitt vara valfritt eller fortsatt reglerat? På onsdag den 26 april öppnar vi upp för debatt på vår sajt. Håll utkik efter artikeln som heter just Din åsikt. Där har du chansen att dela med dig av dina tankar och se vad andra tycker. Vi kör i gång klockan 07 och finns med dig hela dagen.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
