Ett lågtryck över centrala och östra Europa har fört med sig stora regnmängder och översvämningar. Det påminner om den skuld vi står i till de drabbade.
Stormen Boris har främst påverkat Polen,Tjeckien, Slovakien samt de tyska, österrikiska och ungerska delarna av Alperna. De höglänta områdena har drabbats av kraftiga snöstormar, medan lägre liggande delar plågats av stora regnmängder och översvämningar. Högtrycket som kommer in från norr beräknas orsaka snösmältning, vilket i så fall upprätthåller det höga vattenståndet nedströms.
Tiotusentals människor i både Polen och Tjeckien har fått lämna sina hem. Bland annat har borgmästaren i den polska staden Nysa gett order om att alla 44 000 invånare måste evakueras. I Ungern förbereder sig myndigheterna för fortsatt stigande vattennivåer, särskilt längs Donau, där floden stiger med en meter per dygn.
Hittills har 17 människor mist livet. Det handlar om allt från brandmän som drunknat i källare till människor som har sköljts med av vattnet. ”Jag såg en man ligga med ansiktet i vattnet i ett översvämmat hus”, berättar ett vittne för den polska tidningen WP (15/9).
Undantagstillstånd har införts i delar av Slovakien, bland annat i huvudstaden Bratislava. I Polen har premiärminister Donald Tusk deklarerat naturkatastrofläge i drabbade områden. En åtgärd som aldrig tidigare vidtagits i Polens historia (Notes from Poland (16/9). Landet har också begärt hjälp från EU.
Det kan därför vara värt att påminna om skogsbränderna i mellersta och norra Sverige år 2018 och vi själva stod inför en katastrof. Våra egna räddningsresurser räckte inte till för att bekämpa de omfattande bränderna, och vi begärde hjälp via EU:s civilskyddsmekanism.
Polen var ett av de länder som omedelbart svarade på Sveriges nödrop. Landet skickade drygt 130 brandmän och cirka 40 brandfordon som deltog i släckningsarbetet i några av de mest drabbade områdena, främst i Gävleborgs och Jämtlands län.
Den polska hjälpinsatsen hyllades stort i Sverige och kom att symbolisera den europeiska gemenskapen i svåra tider. Men gemenskap handlar inte om att ge och ta, utan om att stå vid varandras sida när det behövs som mest. Polackerna, och deras grannar, behöver oss vid sin sida nu.
Vår hjälp kan komma i många former. Teknisk utrustning, räddningsresurser och ekonomiskt stöd. Vi har ju både erfarenhet och resurser att bidra med. Vi har tidigare visat att vi är snabba att agera. Vid översvämningarna i Centraleuropa år 2002 och vid jordbävningen i Haiti 2010 var vi snabba med att skicka hjälp. Vi ska inte tveka denna gång.
Det handlar inte bara om ett moraliskt imperativ att hjälpa våra grannar. Det är en del av den europeiska solidaritet vi själva dragit nytta av. Samma generositet och solidaritet som polackerna visade oss 2018 måste vi visa dem. Det är vår tur nu.
