På söndag är det val i de tyska delstaterna Sachsen och Thüringen. Tre veckor senare hålls val i Brandenburg. De tre delstaterna – som samtliga ligger i det forna Östtyskland – har tillsammans en befolkning som ungefär motsvarar Sveriges. Det här är varken det hippa Berlin och Hamburg eller de välmående företagartrakterna i Bayern och Baden Würtemberg. Det är Tysklands bakgård som går till val, ekonomiskt och socialt har östra Tyskland släpat efter övriga landet. Ändå riktas nu blickar från både när och fjärran mot de tre delstaterna.Ett år innan nästa tyska parlamentsval anses nämligen helgens regionval bli ett test på hur den populistiska vågen ska hanteras.
Opinionsmätningarna ger det tyska högerpopulistiska partiet Alternative für Deutschland, AfD, omkring 30 procent av rösterna i både Thüringen och Sachsen. I Brandenburg ligger partiets stöd på 25 procent. Som om inte det vore nog beräknas det nybildade vänsterpopulistiska partiet BSW få mellan 13 och 18 procent i var och en av de tre delstaterna. I Thüringen kan rentav AfD och BSW tillsammans få en majoritet av rösterna.
BSW, eller Bündnis Sahra Wagenknecht, är ett parti grundat av den tidigare gruppledaren i parlamentet för tyska Vänsterpartiet Sahra Wagenknecht. Det har beskrivits som vänsterkonservativt, men kan lika gärna betraktas som traditionalistiskt vänster. Partiet delar högerpopulisternas invandringsmotstånd men vill se kraftigt ökad ekonomisk omfördelning och starkare roll för staten i ekonomin. Analysen är att invandringen konkurrerar med arbetarklassen om resurser och pressar lönerna. Wagenknecht har en bakgrund som stalinist, något som delvis kan förklara hennes nationellt präglade socialism.
De bägge populistpartierna förenas även i en kritik mot västs engagemang in Ukraina-kriget – där BSW är mest uttalat kritiskt. Av olika historiska skäl finns det en större förståelse för det ryska perspektivet i Tyskland och speciellt i östra Tyskland.
Tyskland har också drabbats hårt ekonomiskt av de brutna ekonomiska relationerna med Ryssland. Industrilandet Tyskland har alltid haft ett stort ekonomiskt utbyte med det råvarurika Ryssland, något som var sant både före och efter andra världskriget och även en central orsak till Hitlertysklands invasion av Sovjet – man ville kapa åt sig råvarorna och då inte minst oljan.
Den ekonomiska kris som drabbat Tyskland på grund av stigande energipriser efter kriget 2022 har gynnat missnöjespartierna, ett missnöje som redan hade börjat växa i spåren av corona-nedstängningarna. Den styrande rödgröna regeringens klimatpolitik har även gjort sitt till. Inte bara för att den låste fast Tyskland i beroendet av rysk gas, utan för att den inneburit nya pålagor på ”vanligt folk”.
Populistpartierna förenas även i att de vänder sig emot den tyska elitens livsstilsliberalism. Här finns med andra ord ett drag av identitetspolitisk konflikt, något som främst gynnat AfD. Hela det tyska etablissemanget, inklusive kyrkor, medier och företag, bedriver kampanj mot AfD – en hållning som varit tämligen kontraproduktiv och påminner om det svenska etablissemangets tidigare hantering av SD.
AfD anses allmänt vara det mest radikala bland Europas betydande högerpopulistiska partier. Till skillnad från många andra partier av det slaget bildades AfD som ett någorlunda moderat parti för att därefter radikaliseras efter hand. Det gäller i synnerhet i östra Tyskland. Partiet är i samtliga tre delstater som nu går till val under övervakning av den tyska underrättelsetjänsten. Partiets frontfigur i Thüringen, Björn Höcke, pekas allmänt ut som en informell ledare för partiets radikala falang. I klartext handlar det om att den radikala falangen anses ha en i grunden etnonationalistisk hållning där invandrare inte har någon plats i Tyskland alls. Det förnekas dock av AfD-företrädare.
AfD är fortfarande helt isolerat i tysk politik. Något som ständigt ger upphov till oheliga allianser hos de övriga partierna. Det talas till och med om att kristdemokratiska CDU kan komma att tvingas samregera med BSW i Sachsen.
Det tyska etablissemanget har snarast lyft fram BSW som ett alternativ till AfD. Det är inte helt logiskt givet partiets politik, och knappast en långsiktigt hållbar position för ett parti som CDU.
BSW grundades så sent som i januari i år. Som namnet antyder är partiet i hög grad beroende av sin partiledare – Sahra Wagenknecht. Snarare än ett alterntiv till AfD kan det mycket väl visa sig att BSW kommer fungera som en murbräcka mot den politiska ”brandvägg” de etablerade tyska partierna satt upp mot AfD. Om ett populistparti med snarlika åsikter, men en mer vänstervriden ekonomisk politik, kan tas in i värmen faller nämligen mycket av logiken bakom AfD:s isolering.
Tyskland hanterar i grunden samma förändring av det politiska landskapet till följd av samhällsförändringar som resten av Västvärlden. Tysklands speciella historia gör det dock extra svårt för de tyska partierna att hantera högerpopulistiskt missnöje.
Att AfD radikaliserats hänger så att säga ihop med den skarpa konflikten mot resten av samhället. Den tyska politiska kulturen främjar inte pragmatism utan en intellektualism som snarare tenderar mot radikalism. Etablerade röster i Tyskland har på allvar diskuterat att förbjuda partiet. Tyskland är helt enkelt påtagligt auktoritärt i sin anti-auktoritarism. Landet må har gjort upp ordentligt med sitt förflutna till innehållet, men inte alls på samma sätt till formen, det vill säga på djupet. Därför finns det anledning att hålla ett öga på utvecklingen i vårt södra grannland. Dramatik i Berlin bör tas på allvar.
