Kriget i Ukraina blir svårare att förstå ju längre det pågår. Nyheterna fylls med namn på okända ukrainska byar, som många hör för första gången. Man förstår att Ryssland långsamt men stadigt trycker tillbaka Ukraina i Donbass, men vad betyder det för kriget i stort? Är Ryssland nära en avgörande seger, eller kan Ukraina hålla emot?
Det kan ibland verka som om Ryssland, trots enorma förluster i manskap, materiel, pengar och internationellt anseende, fortsätter gå på som om inget har hänt. Det är lätt att överskatta Ryssland. Att dra in Rysslands historia som någon sorts facit kan också vara missvisande – jag har själv gjort det. Historiskt har Ryssland ofta förlitat sig på råstyrka och uthållighet snarare än finess och precision för att nå sina mål. Men är det samma sak denna gång?
En ledtråd om Rysslands framtida möjligheter att fortsätta kriget är att studera dess ekonomi.
Sedan kriget började har den ryska staten tvingats spendera enorma summor på krigsindustrin, dess arbetare och högre löner till soldater. Idag står militärutgifterna för 40 procent av den ryska statens utgifter. Just soldatlönerna är särskilt intressanta, eftersom arméns behov av manskap påverkar hela ekonomin.
År 2024 får en man som söker sig till armén en anslutningsbonus på 1,9 miljoner rubel, cirka 200 000 kronor. Fram till november 2023 var beloppet hälften så stort, det vill säga 100 000 kronor. De nya soldaterna utlovas runt 600 000 kronor under sitt första tjänstgöringsår. Som jämförelse kan nämnas att den genomsnittliga årsinkomsten i Ryssland 2023 var strax under 100 000 kronor.
Stora satsningar på militärindustrin och soldatlöner innebär att stora mängder pengar pumpas ut i ekonomin, vilket driver upp inflationen - mer pengar jagar färre tillgängliga produkter. Högre löner inom en sektor tvingar dessutom fram löneökningar i andra delar av ekonomin för att hålla jämna steg. Eftersom den ryska ekonomin lider av allvarlig arbetskraftsbrist, dels på grund av arméns expansion och dels på grund av emigration, tvingas arbetsgivare ständigt betala ännu högre löner för att locka arbetare.
Den ryska krigsekonomin driver alltså upp inflationen, och försöken att få ned den har bara lyckats tillfälligt. Vid krigets början 2022 steg inflationen till 13,8 procent, och den ryska centralbanken höjde räntan till 20 procent. Det hjälpte, och i slutet av sommaren 2022 sänktes räntan till 7,5 procent, samma nivå som före kriget. Men räntan stannade inte där länge. Under 2023 började nämligen inflationen återigen stiga, drivet av krigets ökande kostnader, och räntan är nu åter uppe runt 20 procent.
Trots detta har den ryska ekonomin visat en förvånande uthållighet. En kompetent centralbankschef och stora inkomster från råvaruförsäljning har hjälpt. Men de ständigt ökande kostnaderna måste finansieras på något sätt, och här stöter vi på ett annat allvarligt problem för Rysslands ekonomi, utöver den envisa inflationen.
Rysslands exportindustri är starkt beroende av råvaror. Innan kriget kom exempelvis 35,6 procent av statens inkomster från olja och gas. Den siffran minskade till 30,9 procent under 2023. Det kan låta som en liten förändring, men utvecklingen har bara börjat.
När olje- och gaspriserna globalt steg under 2022, som en följd av kriget och ökad efterfrågan i Europa, ökade också Rysslands inkomster kraftigt. Som mest nådde oljepriset 114 dollar per fat, vilket mildrade den initiala ekonomiska chocken för landet. Men nu, i skrivande stund, är priset nere på 66 dollar per fat.
Till skillnad från andra marknader styrs oljepriserna av ett fåtal aktörer, och världens största oljeproducent, Saudiarabien, har en avgörande roll. Under mer än ett år har Saudiarabien minskat oljeproduktionen för att pressa upp priset till runt 100 dollar per fat, vilket är den nivå Internationella Monetära Fonden bedömer att den saudiska budgeten behöver för att gå ihop. Detta har gynnat Ryssland, och Kreml har hoppats på att det innebär att oljepriset skulle stiga.
Men den saudiska produktionsminskningen har inte haft den önskade effekten, och oljepriserna har sjunkit tillbaka till nivåer från 2021. Med start i december månad kommer därför Saudiarabien att gradvis öka oljeproduktionen under ett års tid. Detta kommer sannolikt att dämpa oljepriserna ytterligare om inget oförutsett inträffar.
Den ryska ekonomin kan därför inte förlita sig på ökade olje- eller gaspriser och måste samtidigt ständigt stimulera sin egen krigsekonomi med mer och mer pengar. Det innebär inte att Ryssland står inför en förestående kollaps, men landet har inte all tid i världen. Det är en vanlig uppfattning att det är Ukraina som har tiden emot sig, men detsamma gäller faktiskt för Ryssland.
Ett exempel som tydligt visar på den ryska ekonomins problem är dess krigsmakts krympande lager av stridsvagnar. Innan kriget 2022 hade Ryssland världens största stridsvagnsreserv, med 6 236 vagnar. Men sommaren 2023 återstod endast 3 657. Vid en första anblick verkar det inte så illa, men de flesta av dessa vagnar är äldre modeller, som T-64 och T-72, det vill säga 50-60 år gamla. Av de modernare T-80B/T-80U och T-90 finns mycket få kvar.
Ryssland hinner inte ersätta sina förluster med nya vapen tillräckligt snabbt – detta trots att försvarsutgifterna ökat kolossalt. Och det kommer knappast att bli lättare framöver. Skatterna höjs, budgetunderskotten ökar och valutareserverna töms för att finansiera krigets kostnader. Den ryska journalisten Boris Grozovski beskrev det som att "Putin finansierar sitt krig idag med hjälp av pengar ämnade för framtiden". Det är inte troligt att Kina, Iran eller Nordkorea i slutänden kan eller vill rädda hela den ryska ekonomin och krigsmakten.
Även Ukraina har dragit på sig stora förluster och dess ekonomi haltar. Skillnaden är att Ukraina faktiskt har många länder bakom sig, som både är villiga att hjälpa ekonomiskt och militärt. Oavsett om kriget slutar imorgon eller om ett år så är det viktigt att hjälpen fortsätter.
Att ge upp vore liktydigt med att glömma den enorma uppoffring Ukraina och dess folk har gjort, inte bara för sitt eget oberoende utan för hela Europa. Det vore ett ödesdigert misstag, i synnerhet eftersom det börjar bli alltmer uppenbart att Ryssland inte kan fortsätta med det här kriget under oöverskådlig tid - även Ryssland har sina begränsningar.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
