Gängkriminella har tagit sig in i Polisen, Kriminalvården och rättsväsendet.
Gängkriminella har tagit sig in i Polisen, Kriminalvården och rättsväsendet. Bild: Mikaela Landeström/TT

Naomi Abramowicz: Så äter gängen sig in i den svenska rättsstaten

Kriminella gäng drar sig inte att använda släktband för att försvåra för rättsväsendet.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Ett av de största hoten från gängkriminella de kommande åren är risken för otillåten påverkan via infiltrering. Det skrev Polisens Nationellt underrättelsecentrum förra året i en myndighetsgemensam lägesbild av den organiserade brottsligheten.

Förutsägelsen besannades. Det har uppdagats allt fler skandaler där gängkriminella har lyckats infiltrera viktiga myndigheter, som Kriminalvården, Polisen och domstolsväsendet.

I februari i år avslöjade SVT att från 2020 till 2023 har antalet misstänkta fall av infiltration inom Kriminalvården nästan tredubblats: från 50 till 144 (29/2). Det handlar om allt från insmugglade föremål till att kriminalvårdare agerar budbärare och för vidare information till eller från klienter. I april visade en granskning från DN att det har gjorts mer än 500 anmälningar om misstänkta läckor inom Polisen sedan 2018 (28/4).

ANNONS

Den senaste skandalen handlar om infiltration inom rättsväsendet. Nu i juni framkom det att en kvinnlig åklagare, som är kusin med den gängkriminelle Ismail ”Jordgubben” Abdo, åtalas för att ha röjt hemliga uppgifter. Åklagarmyndigheten vill avskeda kvinnan, oavsett om hon döms eller inte (DN 9/7).

Hon har inte bara delat med sig av hemliga uppgifter, hon har också haft tät kontakt med Abdo. Exempelvis besökte hon honom i fängelset flera gånger under sin tid som åklagaraspirant och assistentåklagare – något hon inte informerade sina chefer om. De visste inte ens om att kvinnan var kusin till Abdo förrän 2023, enligt Dagens Juridik (10/7).

Det som är mest oroande är inte att kvinnan lät bli att meddela sin arbetsgivare om relationen med kusinen. Om hon var intresserad av att ha en karriär som åklagare, och även att kunna hjälpa sin kusin, är det självklart varför hon inte berättade något för sina chefer. Det mest oroande är att arbetsgivaren inte kände till kvinnans mycket nära relation till en av Sveriges mäktigaste gängkriminella förrän förra året. Det är rimligtvis en uppgift som borde ha framkommit redan innan kvinnan blev åklagaraspirant för fem år sedan. En så pass viktig myndighet borde göra ett bättre jobb med att granska sina anställda.

ANNONS

Fallet visar också varför den svenska staten hela tiden måste ligga ett steg före den organiserade brottsligheten. De kriminella gängen kommer att använda alla knep som står till buds för att få vad de vill ha: från utpressning till kärleksrelationer – och släktband.

Svenska myndigheter behöver förstå att inom kulturer med starka släktnätverk kan solidariteten med släkten gå före lojaliteten med arbetsgivaren. Och det är inte nödvändigtvis någonting man kan ändra på genom en intern utbildningsdag med myndighetens värdeord och några väl valda Powerpoint-presentationer.

När det finns en konflikt mellan lojaliteten med arbetsgivaren och släkten finns det en risk för att den senare kommer att gå först. Det är inte heller förvånande ur ett globalt perspektiv, då är det snarare den svenska föreställningen om att individen går före kollektivet som avviker.

Det betyder inte att alla som kommer från en klankultur kommer att vara illojala med den svenska staten. Men det krävs en ökad förståelse bland arbetsgivare inom exempelvis Polisen, Kriminalvården och rättsväsendet för hur kollektivistiska kulturer fungerar. De behöver ha en större medvetenhet om vilken roll som släktband spelar och hur gängkriminella kan använda dem för att sätta press på sina släktingar.

Det gäller särskilt i ett läge där både Polisen och Kriminalvården behöver bli fler och anställda kommer att rekryteras från en bredare bas än tidigare. Om inte ännu fler fall av infiltration ska uppstå krävs inte bara noggrannare bakgrundskontroller, utan även löpande bakgrundskontroller. Annars är risken stor för att den svenska staten återigen ligger flera steg efter gängen.

ANNONS
ANNONS