Tidigare i somras ändrade Norge äktenskapslagen och förbjöd kusinäktenskap. Frågan lyftes för första gången av Fremskrittspartiet i Stortinget redan år 2000, men det tog ett kvarts sekel av debatt för att det skulle bli förbjudet enligt norsk lag. Varför tog det så lång tid? För att lagförslaget berör invandring och integration såklart.
Sedan 1800-talet är kusinäktenskap relativt ovanligt i Västvärlden. Däremot är det betydligt vanligare i delar av världen med starka klankulturer: som Mellanöstern och Nordafrika. I arabvärlden beräknas närmare 30 procent av alla äktenskap ingås mellan kusiner. I takt med att allt fler invandrare därifrån har kommit till Norden har frågan blivit aktuell.
Kusinäktenskap är oftast arrangerade och en bärande del av hederskulturen. Att gifta sig inom klanen är ett sätt att antingen behålla eller utöka släktens makt. Dessutom blir det lättare att utöva kontroll gentemot familjemedlemmar när de gifter sig inom släkten. Det är inte ovanligt att giftermål mellan kusiner planeras av släkten redan när barnen föds.
Det mest uppmärksammade hedersmordet i Sverige, mordet på Fadime Sahindal år 2002, var kopplat till kusinäktenskap. När Fadime vägrade att följa i sina systrars fotspår och gifta sig med sin kusin mördades hon av sin far.
Förra året tillsatte Tidöpartierna en utredning om att förbjuda kusinäktenskap. Trots att det har funnits kännedom i decennier om problemet med kusinäktenskap bland invandrargrupper i Sverige är det många politiker som inte har velat ta i frågan.
När Robert Hannah (L), riksdagsledamot för Göteborg, ställde en skriftlig fråga i riksdagen till dåvarande justitieminister Morgan Johansson (S) om den förra regeringen var beredd att tillsätta en utredning om kusinäktenskap gav ministern ett undvikande svar. ”Det finns inget hinder enligt svensk lag mot att ingå äktenskap med en kusin. Däremot är det en självklarhet att ingen ska tvingas att gifta sig mot sin vilja”, svarade Johansson.
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Annika Strandhäll, som också är ordförande för partiets kvinnoförbund, kommenterade regeringens utredning för ett år sedan och hävdade att kusinäktenskap är ”en genuin skitfråga”.
Det visar vilken bristande förståelse som fortfarande finns för hederskulturens uttryck bland tongivande svenska politiker. Grupptrycket inom en klankultur är ofta så pass starkt att det räcker för att individer ska inlemma sig i strukturen och acceptera sitt öde. Det krävs inte nödvändigtvis tvång eller hot om våld. Den som går emot familjen kan riskera att bli utfrusen och utstött. Det är ett oerhört hårt straff för den som är uppvuxen i en kollektivistisk kultur. Då kan det framstå som ett bättre alternativ att godta släktens val av partner.
Det är inte bara politiker som har uttryckt bristande förståelse för förslaget, det finns även akademiker som är skeptiska mot ett eventuellt förbud. Historiken Brita Planck, forskare vid Göteborgs universitet, menar att det skulle kunna bidra till att peka ut en specifik grupp eftersom det är vanligast bland invandrare (Forskning och Framsteg 29/2).
Man skulle kunna resonera likadant om all lagstiftning som berör hederskultur, som exempelvis tvångsäktenskap, eftersom det är vanligare bland grupper med rötter i Mellanöstern och Nordafrika. Men då anser man också att det är viktigare att ingen blir ”utpekad” än att stoppa unga män och kvinnor från att giftas bort mot sin vilja. Det är att låta signalvärden gå före människoliv.
Planck menar också att äktenskapsförbud historiskt sett har handlat om övermaktens vilja att kontrollera undersåtarna. Men man måste skilja på lagstiftningens bevekelsegrunder. Ett förbud mot kusinäktenskap skulle inte vara ett verktyg för att kontrollera den enskilde, utan ett sätt att skydda denne från kollektivets förtryck.
Utredningen kommer att presenteras i höst. Förhoppningsvis kommer Sverige snart att följa i Norges fotspår och förbjuda kusinäktenskap.
