Just nu fylls media av minnesord efter Sven-Göran Eriksson. Hans personlighet och liv inspirerar människor över hela världen. Och det finns många lärdomar att ta till sig. Även om sådant som sträcker sig bortom fotbollens värld.
Ta bara ett sådant exempel som hur Svennis lyckades att kombinera att vara 200 procent värmlänning och samtidigt något av en världsmedborgare. Spelare och tidigare medarbetare vittnar om att en av Svennis viktigaste egenskaper var att han kunde anpassa sig till nya kulturer och omfamna dem till den grad att han nästan sågs som infödd.
I en dokumentär på SVT säger Svennis själv att han kände sig som romare under tiden med Lazio. När han som förste utlänning blev förbundskapten för England sågs detta först som en skandal i den brittiska pressen. Man ifrågasatte om någon som själv inte var engelsman kunde känna samma för laget och klara av att leda. Men ganska snabbt blev Svennis inte bara accepterad utan också älskad av engelsmännen som började se honom som en av de egna. I minnesord, bland annat från David Beckham, framhålls att Svennis förkroppsligade gentlemannaidealen.
Samtidigt var Värmland hela tiden ”hemma” för Sven-Göran. Han missade sällan en chans att tala om sin hembygd. Miljoner engelsmän vet att det finns en ort som heter Torsby. En rolig detalj är att även om Svennis talade flera språk till en imponerande god nivå gjorde han det hela tiden med en värmländsk melodi.
I det politiska samtalet idag talas det ”somewheres” och ”anywheres”. De som är rotade i en hembygd ställs mot kosmopoliter som enkelt kan flytta. Konflikten ses som underliggande i flera länder; bland annat USA, Frankrike och Storbritannien. Ofta antas de som är rotade vara de som är mindre öppna för det nya.
Men Sven-Göran Erikssons sätt att vara visade att det inte måste finnas någon motsättning mellan att vara rotad i en bygd och öppen för det som finns bortom. Kanske var det till och med så att det var hans trygga och självklara hemhörighet som gjorde att han kunde gå ut och ta sig an världen.
Annars är det förstås Sven-Göran Erikssons ledarskap som får störst utrymme i dokumentärer och minnesord. Här visade Svennis att det gick att på samma gång vara snäll och framgångsrik. Ett milt ledarskap som byggde på tillit och inte på auktoritet fungerade i lag efter lag. Visserligen fick den svenske tränaren då och då kritik för att vara för snäll. Men resultaten visar att ett sådant ledarskap står sig i konkurrensen. När människor känner sig trygga och sedda presterar de bättre – det gäller även upphöjda fotbollsstjärnor.
Sven-Göran Eriksson finns inte längre bland oss. Men förhoppningsvis leder intresset kring honom till att hans värderingar och sätt att se på världen och människor lever vidare för lång tid framöver.
