Regeringen fattade 2020 ett försvarspolitiskt beslut om att en vanlig familj ska klara sig själv i en vecka innan den kan förvänta sig hjälp. Det är en förutsättning för att resurserna ska kunna riktas till gamla, svaga och sjuka. Men långt ifrån alla tar detta ansvar, och inkomst är inte en ursäkt.
En ny undersökning från Röda Korset visar att nära sex av tio har gjort förberedelser hemma för att klara av en kris – mer än dubbelt så många som 2021, då bara var fjärde person hade någon form av beredskap. Till förberedelserna räknas att lagra mat, ha ett första hjälpen-kit, en vattenreserv eller att ha gjort en krisplan.
Även om det är glädjande att fler inser det allvarliga säkerhetsläget efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022, så innebär det samtidigt att var fjärde person saknar beredskap. Värre blir det om man delar upp statistiken på inkomst- och utbildningsnivå.
Rika och välutbildade personer har bättre beredskap. Bland hushållen som tjänade 800 000 kronor eller mer per år, hade sju av tio personer gjort krisförberedelser. I hushållen med inkomster under 299 000 kronor var motsvarande andel fem av tio. Samma mönster återfanns bland hög- och lågutbildade, där knappt sju av tio, respektive drygt fem av tio är redo om krisen eller kriget kommer.
Men det är inte ekonomin som sätter stopp för att ta ansvar. Nästan vem som helst klarar av att säkra tillgång till det mest grundläggande.
En spann på 30 liter med lock kostar under hundralappen och räcker gott för att en vuxen ska ha vatten till dryck och matlagning i en vecka. Stormkök finns för så lite som 300 kronor och en billig vevradio kostar ungefär lika mycket till. Fem kilo ris kan inhandlas för så lite som 170 kronor, vilket är kalorier nog för en vuxen man i åtta dagar. En portion havregrynsgröt kostar så lite som 70 öre, och sockret på 20 öre till.
Att landsbygden är bättre rustad, med alltifrån kaminer och vedspisar till egen brunn och jaktvapen, trots lägre inkomster än städerna, visar att det inte är plånboken som avgör krisberedskapen. För den mer bemedlade urbana klassen finns till och med färdiga överlevnadskit, som säljs till en premie i överlevnadsbutiker.
Kanske är det tanken om att inget ont kan drabba en själv som har sinkat beredskapen. Eller så finns det en föreställning om att man måste ha avancerad utrustning och äta tråkiga konserver. Men det är långt ifrån det bästa tillvägagångssättet.
Det enklaste sättet att upprätta beredskap är att handla det man brukar äta. Pasta och tomatkonserver är billiga och håller länge. Lägger man till lite kryddor och något protein så har man en fullgod måltid även i fredstid. I stället för att handla när maten är slut, så bygger man upp ett lager som man roterar.
Svårare än så behöver det inte vara. Självklart är det bra om fler, särskilt de med höga inkomster, kan ha en godare beredskap. Men det mest grundläggande ska alla klara av. Underlåtenhet att ta hand om sig själv drabbar inte bara en själv, utan även andra.
