Ulf Kristersson missade sin deadline. När han på onsdagsmorgonen mötte pressen i riksdagen försökte han dock hålla god min. På frågor om förhandlingarna svarade Moderatledaren att det går mycket bra och att partierna är överens. Det är, enligt Kristersson, bara småsaker som kvarstår.
Någon regering kunde han dock inte presentera, trots att det sonderingsuppdrag han fick av talmannen för två veckor sedan nu gått ut. Kristersson vill träffa talmannen på fredag för att möjliggöra en statsministeromröstning på måndag, något som enligt praxis ska bordläggas två gånger. Kort efter Ulf Kristerssons pressträff kom ett pressmeddelande från talmannen Andreas Norlén att han ger Kristersson två extra dagar. Statsministeromröstningen ser därmed ut att äga rum måndagen den 17 oktober.
Man kan fråga sig varför M-ledaren behöver två dagar till om det nu bara är lite krafs i marginalen som återstår för att riksdagen ska kunna rösta fram en ny regering. Domen efter onsdagens besked var också hård från många håll. Att Kristersson inte lyckats presentera något färdigt regeringsunderlag har beskrivits av vissa som ett magplask och ett rejält misslyckande för partiet.
Det ser ju inte snyggt ut. Under hela valrörelsen var mantrat från Moderaterna varit att partierna på den blå sidan är överens. Intrycket var att det kommer att gå snabbt och enkelt att få en ny regering på plats.
Men att det tar två dagar extra är knappast någon katastrof. Särskilt inte om man jämför med Stefan Löfvens regeringsförhandlingar 2018 som inte var klara förrän efter nyår.
Inte heller är det säkert att det i väljarnas ögon enbart är Moderaterna som får skulden. Knäckfrågan i förhandlingarna är huruvida Liberalerna ska få sitta med i regeringen – något Sverigedemokraterna motsätter sig – och hur mycket SD kan kräva i utbyte om de går med på att släppa fram en regering med L-ministrar. Samt i sin tur hur mycket av SD:s politik som L kan köpa. Moderaterna, som leder förhandlingarna, ska ro ihop detta och få bägge parter nöjda.
Om två syskon på ett tåg bråkar är det givetvis föräldrarnas uppgift att få dem att hålla sams. Men man förstår också att det inte alltid är så lätt.
På tisdagen kunde flera mediehus publicera foton från ett möte med Liberalernas riksdagsledamöter. Där kunde man läsa från en powerpoint-presentation att ”Moderaterna är stressade” men att ”Liberalerna har ingen brådska”. Det är lätt att få intrycket att Liberalerna gärna tar en kaka till medan Sverige väntar på en ny regering.
Liberalerna måste vara ödmjuka inför att de är det minsta partiet i Kristerssons lag. Men inte heller är det säkert att SD gynnas av att vara alltför sturska. Partiets väljare förväntar sig givetvis att SD ska få inflytande. Men i en förhandling fungerar det inte riktigt så att ett parti får igenom förslag som motsvarar mandaten på en matematisk nivå. Småpartierna får trots allt ofta igenom mer politik rent relativt.
Att Ulf Kristersson bad om två extra dagar i stället för en vecka kan tolkas som att M sätter press på både SD och L. Båda partierna vill kunna presentera sig som vinnare i förhandlingarna. Men ingen av dem vill tvingas rösta nej till en borgerlig statsminister.
LÄS MER: Fortsätt gnälla, Ulf Kristersson
