De senaste veckorna har Hizbollah, världens största icke-statliga armé, lidit ett historiskt bakslag. I riktade flyganfall har Israel dödat organisationens ledare, Hassan Nasrallah, samt stora delar av dess militära ledning. Detta kort efter att tusentals Hizbollahmedlemmar drabbats av exploderande personsökare.
Men om man följer rapporteringen och kommentarerna i väst kan man få intrycket att Israel inlett ett nytt krig mot Libanon och att det tidigare rådde fred längs den libanesisk-israeliska gränsen. Detta trots att Hizbollah, med stöd av Iran och som stöd till Hamas, ökade sin raketbeskjutning av Israels norra delar kort efter massakern den 7 oktober 2023. Hizbollah har hela tiden varit inblandat i konflikten med Israel på Hamas sida, och dess mål är oförändrat: att upplösa Israel som stat.
Att Hizbollah nu har försvagats är inte bara goda nyheter för israeler som vill återvända hem – det har även välkomnats av stora delar av Libanon. Hizbollah är en ovälkommen stat i staten, stödd av Iran.
En studie utförd av Arab Barometer 2023 visar att stödet för Hizbollah nästan enbart finns bland landets shiamuslimska befolkning. Bland sunnimuslimer, druser och kristna är stödet obefintligt. Nästan hälften av de tillfrågade ansåg att Hizbollahs inflytande är mycket negativt.
Detta kan låta som en oviktig detalj i konflikten, men det är viktigt för att förstå vad Hizbollah är och varför dess ledare firas i och utanför Libanon.
Sedan organisationen grundades på 1980-talet med iranskt stöd, har Hizbollah varit ett hinder för fred i Libanon. Organisationen har byggt upp en armé som vida överträffar Libanons egen, vilket omöjliggör alla försök att skapa en fungerande stat. Det är svårt att bygga ett land, och än svårare att upprätthålla goda relationer med grannländer, när en radikal islamistisk armé ockuperar stora delar av landet och använder terrorism som politiskt verktyg.
Hizbollah låg bakom mordet på den tidigare libanesiska premiärministern Rafiq Hariri och har genomfört flera självmordsbombningar och attacker mot civila mål både i och utanför Libanon. Organisationen har också utfört terrordåd i länder som Argentina, Spanien, Thailand och Georgien, riktade mot israeliska, amerikanska och judiska mål.
En annan anledning till att Hizbollahs nederlag firas av andra muslimer i regionen är deras inblandning i det syriska inbördeskriget. När kriget började 2011 kämpade Hizbollah på Assadregimens sida, mot sunnimuslimska grupper. Dessa grupper sympatiserar inte med Israel, men Hizbollahs agerande under inbördeskriget visar att de inte enbart existerar för att bekämpa Israel, utan för att främja Irans regionala ambitioner.
Att Hizbollah nu är försvagat borde välkomnas. Det innebär nämligen att även Irans destruktiva inflytande har minskat.
Teokratin i Iran står nu inför ett dilemma – eskalera mot Israel eller dra sig tillbaka. Beslutet kommer att få långvariga konsekvenser både för situationen i Iran och regionen som helhet. För så länge Iran stödjer Hizbollah och Hamas är utsikterna för fred små då Iran motsätter sig samtliga försök att faktiskt förhandla med Israel.
I kontrast till Irans hållning har Israels sunnimuslimska grannländer, som Egypten, Jordanien och Saudiarabien, insett att återkommande krig inte gynnar någon. Deras pragmatism har lett till stabila relationer med Israel. Sedan 1979 har Israel haft fred med Egypten, och med Donald Trumps administration etablerades diplomatiska och ekonomiska relationer med muslimska länder som Bahrain, Förenade Arabemiraten och Marocko. Saudiarabien var också på väg att normalisera relationerna med Israel, och Jordanien har sedan länge fungerande diplomati med Israel.
Det är tydligt att Iran är det främsta hindret för en varaktig fred mellan israeler och palestinier. Men när såg man senast en demonstration i Sverige mot teokratin i Iran, dess agerande i regionen eller dess förtryck av sin egen befolkning?
Mellanösterns komplexa nätverk av lojaliteter, sympatier och historiska sår är svårt att förstå, men bortser man från Irans agerande så blir det omöjligt att begripa. Tyvärr bortser man ofta från detta i Västvärlden och ser Israel-Palestina-konflikten som en svartvit, och enbart historiskt grundad konflikt mellan israeler och palestinier som aldrig löser sig.
Samtidigt befinner sig Iran i en långvarig social revolution. Landets unga befolkning är trött på höga priser, religiöst förtryck och moralpolisens ständiga närvaro. Det finns ständigt en chans att det iranska folket reser sig mot förtrycket, vilket både skedde 2009 och 2022.
Insikten om den iranska regimens destruktiva roll är betydligt starkare hos den iranska medelklassen och andra oppositionella i regionen än hos många betraktare i väst.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
