– Där är den ursprungliga Anna-Lisas gård, säger Lars Kjellgren. Han pekar på ett panoramafoto på väggen i sin och hustrun Birgittas lägenhet.
Anna-Lisa Nilsson föddes 1917. Hennes mamma dog tidigt och tillsammans med en syster skötte Anna-Lisa hushållet och de fyra korna fram till 1959 då en bror tog över gården.
Lars tog bilden strax innan gården revs.
– Huset låg alldeles ovanför här, bredvid våra hyreshus och mitt bland de nya villorna som ligger där nu, säger han och pekar.
Vi befinner oss alltså i den moderna versionen av Anna-Lisas gård. Det är fem hyreshus som är oregelbundet placerade kring en grönskande gård, runt omkring ligger både äldre och nyare villor och riklig med natur.
Arkitekterna Krook & Tjäder har ritat Anna-Lisas gård åt Förbo. Eftersom bebyggelsen runtomkring består av villor har man försökt hålla nere intrycket av storskalig bebyggelse.
Arkitektoniskt har man knutit an till formen av gamla lador på landet, och har målat dem i dova färger för att de ska verka lite mindre. För att undvika ett massivt intryck har man också brutit upp bebyggelsen och lagt de 47 hyreslägenheterna i flera olika huskroppar i olika storlek och placerat dem oregelbundet kring en kuperad gård.
Birgitta Kjellgren berättar att hon och Lars i många år bodde i en villa nere i Landvetter och att de ofta promenerade förbi området där de nu bor.
– Vi promenerar mycket, vi har vår runda här som vi har gått i alla år. Här är ett bra promenadområde med naturreservat alldeles i närheten, säger hon.
De kommer båda från Göteborg och bodde i de östra stadsdelarna. När de gift sig köpte de efter några år en villa i Landvetter.
– Vi hade bekanta som bodde här så vi fastnade och har blivit kvar. Och det ligger ju österut, säger Lars och anspelar på infödda göteborgares vana att vilja bo kvar på sin sida av stan.
Så småningom ville de bo på ett plan och siktade i god tid in sig på att flytta till Anna-Lisas gård när det blev klart.
De var bland de första som flyttade in när huset var nytt våren 2014 och bor nu i en fyra på en gavel med två stora balkonger, en i söder och en i väster.
– När vi valde lägenhet ville vi ha fri sikt, säger Lars.
Här finns inget framför som skymmer och det är sol hela dagen.
Centralt i lägenheten finns en korridor, på ena sidan ligger extrarum, kök och vardagsrum, på andra sidan sovrum och arbetsrum. Lägenheten är fullt utrustad med diskmaskin, tvättmaskin och torktumlare. Diskmaskin är standard i treorna och fyrorna i området.
Huset är mycket välisolerat och energisnålt.
– Lägenheten är ljus och varm, vi har inte haft element på mer än i badrummet sedan vi flyttade in. På kvällen ställer vi upp balkongdörren för att vädra, säger Birgitta.
Hon tar med oss ner till marknivå och visar gården mellan husen.
Man har tagit tillvara på höjdskillnader och naturliga bäckar. I stället för att lägga vattendragen i kulvert låter man dem porla och rinna ut i en damm. Birgitta berättar att vattnet kommer från mossarna ovanför och att nivån i dammen varierar med årstiden och vädret.
Gården är lite vildvuxen runt dammen men ansad närmare husen. Där finns sittbänkar, gemensam grillplats samt cykelgarage och förråd med sedum på taken.
Här finns också ett gemensamt växthus och 15 odlingslotter i två olika områden. Birgitta har en odlingslott i varje område och även en plats i det gemensamma växthuset.
När vi tittar till Birgittas andra odlingslott, så hejar vi på Lisbeth och Bosse Elfström som kikar ner på oss från sin balkong alldeles ovanför.
Vi skiljs från Birgitta och går upp till Lisbeth och Bosse och deras hund Wille, en West highland white terrier.
Deras trea är nästan identisk med Birgittas och Lars lägenhet men med ett rum mindre. En bred korridor, onödigt bred tycker Lisbeth, går genom lägenheten. På ena sidan ligger sovrum och extrarum, på andra sidan kök, matplats och vardagsrum.
Bosse är gammal idrottsman, väggarna i lägenheten är fulla med idrottsdiplom: svenska klassikern, Vättern runt, Vansbrosimmet, Lidingöloppet, maraton i Stockholm och New York. Men sedan han opererat knäna och höften så får han nöja sig med att vandra i omgivningarna. Tillsammans med Lisbeth är han ute och promenerar mycket, ofta går de två kilometer ner till centrum i Landvetter.
Båda är göteborgare från början, Bosse växte upp i en etta i Lunden.
– Lisbeth och jag hade hus i Sävedalen när barnen var små. Sedan flyttade vi till Lilla Askerön nära Stenungssund och därefter till en bostadsrätt i Kungälv, berättar han.
Frågan är varför de sedan valde just Landvetter.
– Som barn bodde jag de första sju åren i Mölnlycke, vi flyttade till Göteborg 1952. Men jag har i alla år längtat tillbaka till Mölnlycke. Så vi tyckte att det här var ett väldigt bra alternativ, säger Lisbeth.
– Och så var det alldeles nytt här, säger Bosse.
– Dessutom visste vi att det inte skulle byggas något mer runtomkring, lägger Lisbeth till.
– Vi vill inte bo i stan utan naturnära. Att sitta på bänken här och höra bäcken porla är avkoppling bara det, fortsätter Bosse.
Men det var också barnbarnen som drog. Deras dotter och barnbarn bor alldeles i närheten, Bosse kan följa med barnbarnen när de spelar fotboll på idrottsplatsen alldeles bredvid.
Och så har de två söner med familjer i Utby som det är enkelt att ta sig till via Partille.
– Jag är väldigt glad att ha barnbarnen nära, säger Lisbeth.
På ena sidan lägenheten har de utsikt mot gården, dammen och de japanska körsbärsträden. På kökssidan är det utsikt mot skogen och ett gammalt enfamiljshus.
– När vi sitter i köket ser vi rätt ut i naturen. Vi bor väldigt fint, säger Lisbeth.
