Morgontidningen kommer tidigt till oss, i ur och skur så läggs den i vår brevlåda. Om tidningsbudet någon gång skulle utebli då blir vi förbryllade och saknaden efter pappersavisan känns stor. För att läsa tidningen i tystnad medan dagen gryr, det är ett privilegium.
Det är visserligen mycket i tidningen som jag bara bläddrar förbi, som helsidesannonser utan intresse eller vissa svårförståeliga artiklar där man verkar skriva för likasinnade istället för till oss läsare.
Men, hela världen öppnar sig för mig och rinner in i mitt liv på morgonkvisten. Vad händer med mottagaren när hon prasslar sig igenom tidningen. Kan det vara så, att jag avtrubbas av svälten i torkans spår, striderna i mellanöstern, flyktingkatastrofer, föräldralösa gatubarn? Allt elände i som kan drabba människor.
Varför dominerar kris och krig och katastrofer i nyhetsrapporteringarna? Varför skriver man inte om glada och förhoppningsfulla händelser? Kanske beror det på att världen ser sådan ut.
Med vilka ögon läser jag om allt som händer här hemma och runt om i världen. Vid oväntade händelser då ökar intresset och vi följer intensivt utvecklingen av det som sker, men sedan är vi tillbaka i det lugna tempot där vi dras till våra favoritsidor. Kulturnissen läser sina sidor och sportfantasten sina och den politiskt intresserade läser ledaren och sedan nöjer man sig med att ögna igenom resten.
Litar jag på det som står i spalterna eller läser jag allt med en nypa salt. De flesta läsare litar nog på, att det som refereras är sant och riktigt. Vi kanske inte tänker på detta, men den produkt som läggs i brevlådan nästan varje morgon, den påverkar oss i vår uppfattning och vår syn på omvärlden. Det är ett stort ansvar och i grund och botten är det en etisk fråga om att det vi läser inte är vinklat eller halvsant eller att tidningen av olika skäl undviker att rapportera om sådant som man anser vara skadligt för läsaren. Eller tvärtom, när ett land börjar tala om att censurera tidningar och bedömer vad som skall stå i dessa. Då är det fara å färde och ett censurerat alster skall läsas med uppmärksamma ögon.
Lägger jag för stor vikt på denna pappersupplaga, nu när det finns så många andra medier som ropar ut vad som hänt och skett? Nej, jag tror inte det, för här finns en regelbundenhet och en närhet, smällen i brevlådan – morgonen är här, det är en svårslagbar ritual.
