Tillsammans med sonen Henrik Johansson äger han det anrika Claes Pettersson Åkeri AB.
– Jag är vd och pappa är strateg skulle man kunna säga, och ordförande i styrelsen, berättar Henrik.
På Ringön sedan 50-talet
Claes Pettersson Åkeri har sitt säte på Ringön, vid foten av Götaälvbron på Hisingssidan i Göteborg. Här har det legat sedan mitten av 50-talet, några år efter det att Carl-Gustaf tillsammans med sin pappa och några kompanjoner köpte företaget.
– Men sedan tog jag över ensam, berättar Carl-Gustaf.
I entrén till lokalerna på Ringön möts vi av grindvakten – den finska spetsen Zeppo, tio år. Han är en snäll vakt och verkar släppa in de flesta.
Uppe på andra våningen har Carl-Gustaf sitt rum. Hit kommer han fortfarande klockan tio varje dag för att hänga med och ha koll på verksamheten.
– Titta här, säger Carl-Gustaf och pekar på en tavla som hänger alldeles ovanför trappuppgången.
Det är en bild på en häst och vagn på Karl Johansgatan i Majorna, Göteborg, som kör ut GP. Året är 1915. Man kan ana namnet Claes Pettersson Åkeri bak på kärran.
Inne på Carl-Gustafs kontor ligger lite högar med de senaste böckerna han läst, bland annat ”Sprickor i Järnridån” av Wilhelm Agrell, om svensk underrättelsetjänst 1944-1992.
– Mycket intressant, säger Carl-Gustaf, som är gammal reservare, kapten vid kungliga Bohusläns regemente.
Han gjorde rekryten 1946, och minns också hur han som 18-åring 1943 var med och satte upp stridsvagnshinder i forn av betongfundament vid Götaälvbron som skulle stoppa tyskarna.
Under hela hans liv har idrotten stått högt i kurs – främst tennis och orientering. Han har också avverkat 14 Vasalopp och även fullföljt klassikern.
– De senaste åren har jag fått lite ont i foten, så det får mest bli cykel som motion, förklarar Carl-Gustaf.
Sportig icke-rökare
Men fram till för bara några år sedan var han en flitig veteranspelare i tennis och spelade årligen veteran-SM i Båstad.
– Jag har aldrig rökt och bara snusat två gånger – första och sista gången, skrattar Carl-Gustaf som en förklaring till sin goda vigör.
På 50-talet när Carl-Gustaf tog över åkeriet var Göteborgs-Posten huvudkunden. Man hade åtta lastbilar av märkena Chevrolet och Volvo.
– 75 procent av verksamheten handlade om att köra för GP, förklarar Carl-Gustaf. Vi körde ut GP ända fram till 2003.
Vän med GP-direktören
Åkeriet körde såväl pappersrullar till tryckeriet som de färdiga tidningarna ut till sina distributionsställen. Det senare handlade förstås om nattarbete och Carl-Gustaf själv ryckte in då och då när någon chaufför var sjuk. ”Det kunde vara lite slitsamt.”
Carl-Gustaf hade en hel del kontakt med den legendariske direktören Hilde Andersson under GP-åren.
– Men han var ju just direktör och jag åkare – det var skillnad det.
Efter det att Hilde Andersson gick i pension blev de dock nära vänner och träffades i princip dagligen innan Hilde Andersson gick bort för några år sedan.
I dag har det anrika Claes Pettersson Åkeri 16 bilar och 14 chaufförer. Ett stadigt uppdrag är all distribution ut till norra skärgården, där åkeriets bilar är en välbekant syn.
Åkeriet har alltid servat Göteborgs stad genom åren. Man har exempelvis kontrakt med Renova för kranbilarna. Sedan handlar det mycket om schakttransporter – det byggs ju så det knakar runt om i stan.
Nu sätter vi oss vid bordet i det lilla köket och tar en kopp kaffe ihop med sonen Henrik, även han reservofficer för övrigt.
På väggarna i fikarummet hänger tavlor på åkeriets sjumannalag i fotboll och visar på deras framgångar genom åren. Henrik har ärvt sin pappas idrottsintresse och är i dag ordförande i IK Stern och flitig skidåkare och orienterare.
Högtflygande planer
Carl-Gustaf drar några historier till kaffet.
– Flygning är också ett av mina intressen, jag har haft eget flygcertifikat. När Lars Hjörne på GP fyllde 50 år (1979, reds anm) minns jag att jag fick en vild idé. Jag skulle flyga in med en tidning till Ålborg, där han var, och släppa ner den som present. Men det blev aldrig av, skrockar Carl-Gustaf.
Apropå sonens skidprestationer minns Carl-Gustaf ett skidlopp någon gång i mitten på 60-talet när han var 40 år och tampades i spåren med den då 20-åriga Elisabet Höglund, sedermera framgångsrik tävlingscyklist och välkänd politisk journalist och författare.
– Jag ville inte, men blev tvungen att ge mig. Hon susade förbi på slutet, skrattar Carl-Gustaf.
Fikar i Kvillestaden
Sedan tackar han för samtalet, tar bilen och åker iväg en sväng.
– Han ska till sitt fik i Kvillestaden. Pappa är noga med det, att ta en paus varje dag, förklarar Henrik.
Det fiket ligget för övrigt alldeles nära där Carl-Gustafs pappa hade sitt åkeri en gång i tiden. Pappan var häst- och kreaturshandlare.
Här började Carl-Gustaf köra häst när han var ledig från skolan. Tre kronor kostade det att hyra ekipaget. En krona gick till kusken, en till hästen och en till åkeriet.
Carl-Gustaf Johansson
Ålder: 93 år.
Gör: Åkare och pensionär.
Bor: Lundby.
Familj: Barnen Eva, Magnus (som gick bort för 14 år sedan), Henrik och Karin, sju barnbarn, ett barnbarnsbarn.
Intressen: Tennis, skidåkning, orientering, segling och läsa böcker.
