Designar och skapar möbler av ostronskal

Hon beskriver ostronskal som sköna konstverk. Materialet som designern Carolina Härdh jobbat med i några år fångade hennes intresse på ett ostronmingel i Göteborg.

– Jag började fundera på vad restaurangerna gör av alla ostronskal. Det kändes så meningslöst att bara kasta bort dem i soporna.

Från lyx till skräp

Att något så lyxigt som ett ostron, så fort går från lyx till skräp fick Carolina att vilja utforska materialet närmare. Det var för lite mer än fyra år sedan och hon gick då sista året på HDK och jobbade på sitt examensarbete på kandidatprogrammet i Design.

– Jag hade redan från början en tanke att jobba kreativt med återbruk. Hitta egna lösningar och utforska material som annars hade hamnat på soptippen. Jag såg ingen mening att designa nya saker i en värld som håller på att gå under till följd av massproduktion. Jag började arbeta med att designa ny mening till saker jag hittade som ett gammalt avgasrör, det blev till en väggarmatur.

För varför skapa en ny stol av traditionellt material när det redan finns en miljard, resonerade Carolina. Hon blev nyfiken på ostronskalen och började läsa på om hur ostron växer och testade att skapa en formbar massa med hackade ostronskal, men fick i början inte materialet att riktigt hålla ihop.

Hade samma designfilosofi

– Något år senare, första året på Masterprogrammet i Design träffade jag klasskamraten Emeli Höcks. Vi hade samma typ av designfilosofi och hon hade tidigare arbetat med matavfall i en materialkombination av papper. Vi korsbefruktade våra material och byggde tillsammans bänken Besitt till möbelmässan i Älvsjö som var en del i vårt examensarbete.

Vad som anses vara skräp eller resurs i den kulturella världen är värdegrunder som intresserar Carolina.

– Med vårt materialval, gjort på matavfall ville vi provocera en förändring inom möbelindustrin, mot all massproduktion. Namnet på bänken vill också leka med tanken att man kan besitta sitt avfall.

Under tiden hon jobbade med sitt examensarbete tog hon kontakt med Sofia B Ohlsson, kock och operativ chef på restaurang Vrå.

– Hon har varit viktig i att göra det möjligt och såg inga problem med att spara ostronskal till mig som jag hämtade in varje lördag under en tid. Jag fyllde hela badkaret med ostronskal eftersom det här var mitt under pandemin och jag var tvungen att jobba hemifrån.

Invasiva ostron blandas till en massa

Ostronskalen som är grundstommen i Carolinas material är crassostrea gigas. En invasiv art som kommer från västkusten och handplockas av ostrondykerskan Lotta Klemming till restaurang Vrå. Metoden går ut på att krossa ostronskalen för hand och blanda till en massa med kelp, tång, risstärkelse och fisklim. Algerna blir till en armering som tillsammans med ostronskalen binds ihop av fisklimmet och risstärkelsen.

– Jag gillar att jobba rumsligt och satt med mitt skissblock på Vrå för att inspireras av omgivningen. Här ville jag att möbeln skulle skapas utan papper. Den är tung och stabil och man skall känna kontakten med restaurangen. Det har varit viktigt att visa att det går och ta hand om resterna av maten på Vrå och bygga möbler som förhåller sig till cirkulära flöden.

Har en yta som känns mjuk

Halvmåne stolen Gigas eller sidobordet om man så vill har en yta som känns mjuk och för tankarna till marmor och material av sten. Hon berättar att möbeln kan lika gärna vara en avlastningsplats och användas på olika sätt i restaurangen.

Att hon skulle jobba kreativt med design känns begripligt när Carolina berättar om uppväxten där föräldrarna såg till att hon alltid hade en yta att kreera fritt.

– Jag har alltid hållit på att bygga, rita och gjorde kojor och installationer som barn. Det finns något skönt att jobba med ostronskal som tar tid att krossa för hand och blanda till hållbart material. Jag gillar att jobba med kroppen, det är en del i processen som jag tycker mycket om.

Jobbar med återbruk

För Carolina är hållbarhet en viktig hörnsten och passion i det mesta hon gör. Hon berättar att efter utbildningen till inredningsarkitekt sökte hon sig till en arkitektbyrå med höga ambitioner att jobba med återbruk.

– Kaminsky Arkitektur jobbar uttalat mycket med hållbarhet och brinner för det. Det kan vara allt från textiler till att leta efter saker som kan rustas upp och tas i återbruk istället för att kasseras.

Att använda det man kan hitta och göra något bra av det är ett sätt att se på olika material som känns självklart för Carolina.

Vad är då skräp? Hon vill bidra till en balans och sålla bland återbruk för att skapa harmoni och förklarar att definitionen kan vara flytande. Carolina låser ogärna in begrepp i bestämda definitioner.

Finns inget fint eller fult

– Egentligen finns det ingenting som är fint eller fult. Det står alltid i förhållande till sin omgivning och subjektiva upplevelser. Jag får ibland frågan från kompisar om färgkulörer till väggen eller på soffklädseln. Men det är svårt att svara på det. För mig är de subjektiva upplevelserna mer intressanta i olika designbeslut.

På restaurang Bulot hittar man Carolinas och Emeli Höcks senaste projekt, bardisken som bjuder in till barhäng i den ljusa lokalen. Tillverkad på plats i det häftiga materialet av ostronskal.

– När vi började skissa visste jag inte riktigt hur materialet skulle bete sig eftersom bardisken är lång och skulle vara närmare tre meter. Här ville jag samarbeta med Emelie och vi ville vara säkra på att materialet skulle hålla för spill och inte luckras upp. Det har verkligen varit ett coolt sätt att arbeta och testa sig fram.

Disken fick byggas på golvet och slipas i omgångar för att få rätt känsla och mjukhet på ovansidan. Det gör också att man kan se små skalbitar från ostron, tång och kelp som skapar en intressant effekt. Hon säger att det varit ett drömprojekt där uppdragsgivarna sett lösningar och haft samma nyfikenhet att skapa något skönt och härligt av återbruk som Carolina.

Den senaste tiden har hon fått hjälp att fortsätta utveckla och analysera materialet genom att vinna hållbarhetspriset 100 % Cirkulärt av White Guide.

– Det var Sofia på Vrå som tipsade mig om tävlingen. Man söker för att förverkliga ett projekt eller få stöttning att utveckla sina idéer.

Skapar industriella symbioser

Hur mat och design hänger ihop och kan samverka i olika branscher är en framtida vision som lockar henne. Att avfall i någon verksamhet kan bli en råvara i andras och bidra till att skapa industriella symbioser.

– Priset har möjliggjort forskning på en ytbehandling till ostronmaterialet som är biologiskt nedbrytbar. Jag fick skicka in materialprover till RISE som är ett svenskt forskningsinstitut. Där de har analyserat in i minsta detalj och hittat ett vax som lämpar sig bra för att skydda ytan. Jag har tidigare använt mig av ljusstumpar för att vaxa in ytan men det behövs en ytbehandling som fungerar i restaurangmiljöer.

Naturens former och enkla formspråk inspirerar Carolina och att hon inte kan styra varje del i tillverkningen. Möblerna får sitt eget uttryck när ostronbitar långsamt kommer fram när materialet torkar och hon slipar ytan för att göra den mjuk.

– Det är som att kolla på en världskarta av mönster. Jag tror att jag har kommit på något och vill bli riktigt bra på att använda och fortsätta utveckla ostronmaterialet.

Maria Zihammou

tvadagar@gp.se