Eldsjälen Ove vägrar ge upp

71-årige Ove sitter i ett litet utrymme i samma byggnad som kylaggregaten står, och själv kallar han de sex kvadratmeterna för ”lilla klubbstugan”.

– Det är här som jag trivs allra bäst. Det är mitt andra hem, säger han, och blickar ut över den nyspolade isen på bandyarenan Otterstrand i Otterbäcken.

– Bandyn betyder så oerhört mycket för Otterbäcken och Gullspångs kommun. Och vi finns verkligen på kartan. Har flera spelare härifrån som spelat i elitserien och landslaget, vi har med stor framgång arrangerat fyra VM-matcher och dessutom blivit svenska juniormästare, säger Ove stolt.

Men vi kan ta det från början. Att Ove blev bandyledare beror till viss del på att han i samband med en bandymatch 1965 fick en klubba i ögat, miste synen på det ögat och tvingades som 20-åring lägga av den aktiva karriären.

– Det fanns inga visir eller galler på den tiden, säger han.

Han var samtidigt duktig i bordtennis och fortsatte, med nedsatt syn, den karriären.

Men efter ett par år kom ett par bandyspelare till Ove och berättade att föreningen skulle läggas ner, men att det inte fick ske. De övertalade Ove att hoppa med som ledare, och han kunde inte säga nej. 1969 blev han Otterbäckens BK:s ordförande, och på den vägen är det fortfarande efter 47 år.

Att vara idrottsledare i dag är ofta en tung uppgift, speciellt i en numera förhållandevis liten sport som bandy. Och det har under åren varit många upp- och nedgångar för Ove och hans Otterbäcken. I dag har inte klubben några ambitioner att avancera i seriesystemet, håller till i division ett, men har stor ungdomsverksamhet och en god ekonomi.

– Vi har sex ungdomslag och totalt närmare 100 ungdomar inklusive skridskoskolan i gång. Det är rätt bra i en avfolkningsbygd, där jobben inte växer på träd och där utbildningsmöjligheterna är lika med noll. Men samhället knyts samman tack vare bandyklubben. Många engagerar sig och föräldrarna ställer upp för sina barn, säger Ove.

Själv sitter han som någon slags spindel i nätet. Drar i de flesta trådar men koncentrerar ändå i dag mycket på sponsorverksamhet och ekonomi. Hans kontaktnät är stort, och när det gäller att hitta en ny tränare till A-laget slår han en signal till gamle storspelaren Ola Fredricson i Karlstad, som naturligtvis ställer upp.

Ove har varit tränare, lagledare, ungdomsledare och vaktmästare. Ja, det sistnämnda håller han fortfarande på med. Tycker det är kul att sitta i ismaskinen. Men den rätta benämningen kanske är allt-i-allo.

Vad är det som har drivit dig?

– Därför att det är så förbaskat kul och att jag fått ut så mycket genom alla år. Dels varit med och fostrat hur många ungdomar som helst, dels personligen skapat mycket kontakter både i Sverige och utomlands, främst då i Ryssland. Det har inspirerat mig att fortsätta.

Men hur ser framtiden ut för din älskade sport?

– Jag är naturligtvis oroad. De små lagen försvinner ett efter ett och frågan är var storklubbarna till slut ska hitta sina talanger. Bandyhallarna i alla ära men det är ute i periferin som talangerna finns. Men finns det inga bandyklubbar väljer dom en annan idrott eller så upptäcks dom aldrig. Jag hoppas att Svenska Bandyförbundet har hamnat på rätt köl igen med Stig Bertilsson som ordförande. Han har gräsrotsförankring.

Att Otterbäckens BK skulle försvinna menar han inte är möjligt.

– Jag kämpar på så länge jag orkar och sen tar nya krafter vid. Min son Mathias har lika bra kontakter som jag…

Ove vill lyfta fram fyra milstolpar under sina närmare 50 år som ledare i Otterbäcken:

# När den konstfrysta banan stod klar 1989.

– Utan den hade vi inte haft någon bandy i dag.

# När Otterbäckens fick möjlighet att arrangera fyra VM-matcher 1997.

– Det var en fantastisk upplevelse och vi blev utsedda till bästa arrangör.

# När Otterbäckens BK blev svenska juniormästare 2006.

– Vi slog ut Sandviken i semifinalen och vann mot Västerås SK i finalen.

# När de gamla kylaggregaten kunde bytas ut för tre år sen.

– Det innebar säkrare drift och lägre energikostnader.

Ekonomin var ett problem under många år, och kulmen kom för åtta år sen då skulden till elleverantören Fortum var upp i en miljon kronor. Då fick Ove Lindh en snilleblixt. Han beslutade sig för att samla och sälja skrot.

– Något var vi tvingade att göra och skrotpriset låg högt, jag tror det var 2,30 kronor kilot. Med hjälp av både privatpersoner och företag började vi samla och på ett år fick vi ihop 500 000 kronor. Tänk dig en halv miljon på att sälja skrot. Och uppköparen var hygglig. Vi fick betalt samma dag vi levererade, kanske 70 000 kronor varje gång, och alla pengar gick direkt till Fortum.

Nu är skulden ett minne blott och överskottet i dag är lika stort som underskottet var då. Säkra inkomstkällor är campingplatsen Barfoten, bilbingo, ett billotteri och en sommarauktion. Vem som håller i det? Ove Lindh, naturligtvis.

Under årens lopp, framför allt under senare år, har Ove Lindh kunnat se talanger växa fram och försvinna till elitklubbar. I dag spelar Martin Johansson i Villa-Lidköping och landslaget, AdamRudell och Henrik Larsson i Gripen. Däremot har skyttekungen Tony Eklind slutat i Gripen och gått tillbaka till Otterbäcken.

– Det var naturligtvis en jättebonus för oss. Tony skulle sluta men det är en fin kille med hjärta för Otterbäcken, och nu ska han vara med så mycket han hinner.

Men han har också värvat en och annan spelare under åren. Den allra bäste: ryssen Sergej Naomov.

– Han var egentligen för bra för oss, säger Ove.

Ove Lindh har naturligtvis också varit med på förbundsnivå. Vice ordförande i Västergötlands Bandyförbund under många år och han har suttit i Svenska Bandyförbundets tävlingskommitté.

Otterbäcken spelar nästa match i bandyns division I västra på söndag mot Höjden i Göteborg.

Håkan Larsson